Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Spökhuset i Gångviken rivs efter grannars krav

+
Läs senare
/
  • Tiden har gått hårt åt det gamla huset på Skönviksvägen genom Gångviken.
  • Om väggar kunde tala. Den sneda vinda kåken i Gångviken drar blickarna till sig och man blir nyfiken på dess historia.
  • Om väggar kunde tala. Den sneda vinda kåken i Gångviken drar blickarna till sig och man blir nyfiken på dess historia.

Ett stenkast från skolan och förskolan och mitt i bebyggelsen står Gångvikens spökhus. – Det är hemskt att huset får stå kvar. Det kan inträffa en allvarlig olycka och det skämmer hela området, säger Inge-Britt Andersson.

Det är som om huset suckar och jämrar sig. Tidens tand har tärt på träet. Den gamla pärlsponten i trapphuset håller fortfarande, men de gulnade tapeterna med gammaldags mönster är luggslitna, sönderrivna och vittnar om väta och korsdrag genom de fönsterlösa öppningarna.
Det här var ett av områdets vackraste hus när jag växte upp, berättar 77-åriga Inge-Britt Andersson, som bodde granne med den gamla Varucentralen som barn.
Nu har några innerväggar spraymålats av den klåfingriga sortens klottrare. Golv har gett vika och stommar har gått av. Mellan masonitskivor, lister och avhängda dörrar ligger rester från Sundsvalls Tidnings tidiga upplagor. 1902 är de daterade, och de är fullt läsbara.
I mitten av förra seklet huserade en barberare i det vänstra rummet och Varucentralen, med försäljning av underkläder, sybehör och annat smått och gott, låg till höger. Den mahognyfärgade lackade köpmansdisken står kvar som ett monument över gamla tider.
Inge-Britt Andersson berättar om köbildningar som uppstod när de populära lottsedlarna hade kommit till Varucentralen, eftersom de bara kunde köpas där.
I samma område fanns på den tiden även ett slakteri, en speceriaffär, skohandel, kafé, ett Folket hus och en handfull bönehus.
Nu har huset på Skönviksvägen 21 stått tomt i många år.
Tidigare bodde ägaren på övervåningen. Han var elektriker och hette Jansson och huset hade gått i arv, säger Inge-Britt Andersson.
Många närboende har försökt trycka på Sundsvalls kommun om att huset måste rivas. Elisabet Carlsson är en av dem.
Alla barn som kommer från Skönvik passerar huset på vägen till och från skolan. Vi är allvarlig oroade, säger hon.
Och visst måste Västland 11:1 få sluta sina dagar nu. Innan det gamla kråkslottet väcker fler barns äventyrslusta och nyfikenhet.
Annons
Annons
Annons