Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Viktoria valde ensamt föräldraskap

+
Läs senare

Viktoria Ringqvist, 31 år, valde att skaffa barn genom insemination med anonym donator. - Många tänker nog att den som skaffar barn på det här sättet antingen är lesbisk, inte klarar av att träffa en man eller är stressad av sin biologiska klocka, säger hon.

För Viktoria var insemination med sperma från en anonym donator ingen nödlösning utan ett förstahandsalternativ. Hon vill vara ensamstående mamma och hon är stolt över sitt val. Trots att hon levt i relationer med män har tanken på sig själv som ensam förälder alltid funnits.
- Från början funderade jag på att adoptera men det är en dyr och omständlig process. Dessutom ville jag gärna bära och föda ett barn själv, men att barnet skulle ha mina gener var inte det viktiga.
Eftersom ensamstående kvinnor inte får insemineras med sjukvårdens hjälp i Sverige, vände sig Viktoria till Storkkliniken i Köpenhamn. I Danmark har en lucka i lagen gjort det möjligt för barnmorskor att medverka i en assisterad befruktning. När Viktoria Ringqvist var där kostade ett inseminationsförsök 3900 danska kronor. Viktoria såg till att ha kredit på banken innan hon inledde sina försök. Krediten behövde som tur var aldrig utnyttjas. Redan vid andra försöket blev hon gravid med sonen Kaspian, som i dag är 21 månader gammal.
Viktoria är öppen med hur Kaspian har kommit till och hon tror att det är viktigt att han redan från början vet att han inte har någon pappa. När Kaspian räknar upp sin familj säger han: mamma, pappa nej, sedan fortsätter han med ett leende: mormor, morfar, katten, morbror... Viktoria är beredd på att Kaspian kanske en dag kommer att känna ilska och besvikelse över att han inte har någon pappa.
- Då måste jag kunna hantera hans frågor. Jag hoppas att det positiva då kommer väga över - det positiva i att han finns till och att jag är hans mamma.
Viktoria vill gärna att Kaspian ska få ett syskon och hon har reserverat sperma av samma anonyma donator för ytterligare fyra försök. Att hon väljer samma donatorsäd är mest för Kaspians skull.
- Han kanske uppskattar ett biologiskt helsyskon eftersom han har en lucka i sin biologiska historia. Jag vet ju inte hur han ser på arvets betydelse.
Dessutom blev Viktoria snabbt gravid och hade en komplikationsfri graviditet med den donatorn. Och så är ju Kaspian så fin, ja helt perfekt, tycker hon.
För Kaspians skull har Viktoria dokumenterat allt som har med hans tillkomst att göra. I en låda, på en säker plats i lägenheten, ligger journalhandlingar, myndighetsbeslut, e-postkonversation från medlemmar i nätverket Femmis (se faktaruta) och tidningsartiklar. Där finns dessutom uppgifterna om donatorn: ögon- och hårfärg, längd, utbildning, yrke, kroppsvikt och födelseår. Uppgifterna håller Viktoria hemliga, de är bara till för Kaspian - om han en dag väljer att få veta.
- På så vis undviker jag också att folk pratar som att det fanns en pappa. Det är så lätt att skapa sig en bild av en person och det vill jag inte.
Själv verkar hon inte särskilt sentimental över vetskapen. Hon ser det som att Kaspian inte har någon pappa.
- Jag tänker aldrig på donatorn och känner ingen tacksamhet till honom. Det är klart att jag är glad att det finns män i allmänhet som donerar. Däremot känner jag tacksamhet till Storkkliniken som hjälpte mig att bli gravid.
I Sverige är det, än så länge, olagligt för sjukvårdspersonal att inseminera andra kvinnor än de som lever tillsammans med en man. Men en ändring är på gång. Enligt ett lagförslag ska homosexuella kvinnor som lever i parförhållande få rätt till assisterad befruktning från och med den 1 juli 2005. Viktoria har gott hopp om att ensamstående står på tur.
- Jag har förståelse för att allt måste beaktas när lagar skrivs om, men visst känns det märkligt och motsägelsefullt att det inte är tillåtet. Ensamstående får ju adoptera. Ofta tilldelas de dessutom äldre barn vilket jag tror kan innebära ett mer krävande föräldraskap.
Även om hon själv inte kommer att dra nytta av en ändrad lagstiftning, hennes donatorsäd väntar ju på Storkkliniken i Köpenhamn, ser hon det som en oerhört viktig principfråga. Barnen finns och nya kommer att födas oavsett vad lagen säger. Det är viktigt för barnen att känna att staten tillåter sättet de har blivit till på, menar hon.
Viktoria tror att det är relativt vanligt att kvinnor skaffar barn i tillfälliga relationer, med eller utan mannens vetskap.
- Det är inte bra att tvinga på någon ett föräldraskap. Och tänk om han vill vara pappa och man måste dela vårdnaden med någon man inte känner väl eller litar helt på.
Ett annat alternativ som också praktiseras i dag är att låta en manlig kompis donera sperma och själv inseminera hemma i vardagsrummet. Men det beslutet måste föregås av noggranna ställningstaganden, varnar Viktoria. Man måste fundera över vilken roll den donerande kompisen ska ha: om han ska kallas pappa, om han ska ha vårdnaden om barnet och om hans eventuella egna barn ska få veta att de har ett biologiskt halvsyskon?
- Jag är jätteglad att jag är ensam vårdnadshavare om Kaspian, och jag skulle inte vilja ha en annorlunda situation.
I framtiden tror Viktoria att insemination kommer att bli vanligare. Hon har redan stött på flera kvinnor som har sagt \"Om jag bara vetat att man kunde göra så här\". Mycket hänger förstås på att kunskapen om möjligheten sprids och att den svenska sjukvården genom lagändring får bli behjälplig.
Även om Viktoria hittills inte stött på några negativa reaktioner är hon medveten om att långt ifrån alla bejublar ensamstående kvinnor som låter sig insemineras. En formulering som ibland hörs från kritiker är att \"barnet förvägras rätten till sin far\". När Viktoria konfronteras med påståendet svarar hon lugnt att hon är övertygad om att släktskap, kön och antal föräldrar inte är det viktigaste - att barnet är efterlängtat och älskat är viktigare.
- Att inte veta vem som är ens biologiska far är nog inte det värsta som kan drabba en människa. Då tror jag det är mer traumatiskt att ha en pappa som inte vill vara pappa. Eller, att ha levt med sin pappa i tio år och sedan bara få träffa honom sporadiskt efter en skilsmässa.
Förutom att ekonomin skulle gynnas av en extra inkomst måste Viktoria fundera ett tag för att komma på något negativt med att vara ensam vårdnadshavare.
- Klart att även jag skulle vilja att någon hade diskat när jag kommer hem från jobbet men när det gäller sysslorna med Kaspian har jag inget behov av att överlåta dem på någon annan. (PM)

Jenny Ryltenius



-

Faktarutor:

Fakta/Femmis

Femmis står för frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF och startades som ett löst nätverk 2004. Föreningen syfte är att sprida information om ensamståendes möjligheter att få och leva med barn och att verka för att assisterad befruktning ska bli lagligt för ensamstående även i Sverige.
Läs mer på www.femmis.se.
Annons
Annons
Annons