Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför krävs tillfällig lösning och mer debatt

Annons

1. Hur bråttom är det att få en ny partiledare?

Svar: Mycket bråttom. Även om det blir någon som tar över tillfälligt, så bör denne snarast koras till partiordförande.


2. Kan man i brådskan göra hur som helst?

Svar: Om partiet finner det där enande namnet som en bred majoritet känner sig kunna stödja, så kan det gå att snabbt finna en ledare på lång sikt – en statsministerkandidat fram till 2018. Annars måste man inleda en process där kandidater vågar träda fram, och där också det politiska innehållet vägs in i processen. Då blir en extrakongress fel väg i mina ögon.


3. Vaddå måste?

Svar: Att låtsas att alla tycker lika håller inte – även om grundhållningen är gemensam. Villiga kandidater – helst fler än två – måste ges chans att profilera sig. Allt annat känns nattståndet och i otakt med dagens väljare. För i det verkliga livet så styr partiledaren rätt mycket, eftersom partiet ger stort förtroende till sin ledare. Den som inte tror mig kan jämföra tongångarna hos olika S-politiker under Mona Sahlin respektive Håkan Juholt. Nu bör kandidaternas personliga linje lyftas fram.


4. Vad kan det röra sig om för frågor?

Svar: Tydligast ser vi det i en fråga som vinstuttagen i vård, skola och omsorg. Sahlin fick stöd för sin linje, trots att den hade klent stöd i medlemsleden. Under Juholt blev det en annan betoning där vinstuttagen sannolikt skulle ha tagits bort från en S-märkt välfärdspolitik. Juholt har också varit tydlig på att rätta till de problem som avregleringspolitiken skapat. Sahlin visade ingen sådan vilja.


5. Hinner partiet verkligen gå igenom en sån här process utan att skadas?

Svar: Det kan gå under förutsättningen att man fram till dess leds av en tillfällig ledare. Partisekreterare Carin Jämtin skulle kunna vara en sådan tillfällig lösning. Och därtill en lösning som skulle kunna bli permanent i ett senare skede. Göran Persson skulle kunna vara en tillfällig lösning som inte skulle kunna bli permanent. Men han lär ha det stöd i partiet som krävs – som tillfällig lösning.


6. Hur mycket kraft och inflytande får en tillfällig ledare?

Svar: Det beror på vem det blir. Är det någon utan riksdagsplats måste någon annan leda oppositionsarbetet under året. Viktigast för partiledaren blir då att se till att partiet kan genomföra en process av denna typ med öppna politiska diskussioner utan att det urartar till splittring.


7. Ser Du några kandidater?

Svar: Carin Jämtin. Anna Johansson i Göteborg är intressant. Jag gillade Kriskommissionens arbete. Morgan Johansson från Malmö sa sig i går vara beredd. Jag skulle vilja veta vilken den rätta bilden av Thomas Östros är: den som efter valet gav en mycket sahlinsk bild av vad som bör göras, eller den Östros som höll tal på första maj i Sundsvall förra året, med en betydligt mer juholtsk touch. Tomas Eneroth och Leif Pagrotsky är andra namn som skulle platsa i min värld. Liksom Stefan Löfven.


8. Hur ser Du på den S-politik som ska mejslas ut?

Svar: Viktigast är att behålla den pragmatiska och självkritiska hållning som Kriskommissionen och senare Juholt intagit. När saker går snett, som avregleringarna, måste sossarna orka vara självkritiska just för att man bär eget ansvar, och även om de borgerliga gjort ont värre.

Annons
Annons
Annons