Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

ST:s sportchef kommenterar

+
Läs senare
/

Jag är långt ifrån säker på att Åkeby är rätt man. Å andra sidan var det nödvändigt att agera och bryta dödläget

Läget kräver helt klart något extra från klubbledningens sida rakt ned och in i spelartruppen. Där är vi helt eniga.
Däremot återstår det att se om tränarskiftet är rätt väg att gå. I alla fall om man resonerar kring tidpunkten, namnen och personerna Per Joar Hansen och Sören Åkeby.

Samtidigt som sex matcher och 18 poäng att spela om borde vara tillräckligt för en klättring över åtminstone nedflyttningsstrecket är en dryg månad i knappaste laget för en tränare med ambitioner att förändra på djupet och bygga nytt.
Jo, jag vet att det i första hand är frågan om en akutåtgärd för att stoppa energiflödet, där tryckförbandet i första hand utgörs av en "ny röst" för att återfå tron på framtiden.
Och är det nu så illa att spelargruppen som inte slåss för sin eller sina tränare inte heller orkar finna finna tillräckligt med självbevarelsedrift för att kämpa för sin egen heder och framtid, ja då kan det ju bara bli bättre.
Frågan är bara hur mycket bättre?
Efter att ha sett både Trelleborgsmatchen borta (20 i baken) och förnedringen mot Blåvitt hemma i måndags (05) har jag dock förståelse för klubbledningens oro och känslan av att något måste göras. Jag var ju själv inne på spåret efter Göteborgsmatchen, att minsta hinder för att ta den chans som finns måste elimineras. Och nu har vi fått svaret.
Per Joar Hansens auktoritet var förbrukad och hans assisterande, den GIF-trogne pedagogen Mika Sankala, ansågs förstås inte hålla måttet nu heller som ensam ansvarig, så adjöss med honom också...
Och när det gäller behandlingen av Sankala ber jag att få återkomma. Där finns mycket att tycka och tänka.

Men åter till det där med tränartyperna.
Både "Perry" Hansen och "Snuffe" Åkeby är pådrivare med omvittnat stor förmåga att få hela gruppen av spelare engagerade och svettiga under passen.
Men där den ene upplevs som auktoritär beskrivs den andre som en i gänget, en gubbe bland grabbarna. Det var förmodligen det man fastnade för i det utsatta läget med en av både skador och dåligt självförtroende sönderskjuten spelarkader. Plus det faktum att han var ledig efter att ha fått sparken från Ålesund i somras...
Över huvud taget är meritlistan för den gamle mästartränaren från Djurgårdens guldår för några år sedan mager vad gäller elitframgångar före och efter 20022003, vilket gör GIF Sundsvall till en smått fantastisk chans och möjlighet till upprättat rykte för honom.
Samtidigt som Giffarna å sin sida hoppas på ett utfall, som gör det möjligt att satsa långsiktigt.
Med Sören Åkeby vid rodret?

Jag måste skriva det, men vet inte om jag tror det är möjligt med nuvarande personalstyrka i GIF Sundsvall. Och då är det långsiktighet och kontinuitet jag talar om. Framför allt kontinuitet på tränarsidan.
Det har bildats en slags kultur i och kring Giffarna, att aldrig vara nöjd med tränarna.
Under hela 2000-talets karusell med "Grönis" (Anders Grönhagen), Per Joar Hansen och Patrick Walker, Rikard Norling och samme Walker, Jan Halvor Halvorsen, Anders Högman, David Wilson, Mika Sankala och "Perry" igen har det gnällts bland spelare och supportrar. Ja, bland styrelsefolket också, eftersom vanan att sparka och skaffa nytt snabbt är stor. Och någon gång måste det bli ett slut på det här negativa mönstret. Negativt, därför att nyckeln till framgång för en klubb som Giffarna är just ett långsiktigt och metodiskt arbete och tänk.
Mika Sankala står för mycket av detta. Inte minst har karl'n ett dokumenterat stort GIF-hjärta. Men efter påtryckningar från spelargruppen i fjol höst fick han inte vara kvar som huvudansvarig och därmed var han otänkbar i rollen också ett år senare. Annars tror jag faktiskt skilsmässan från Per Joar Hansen kommit några veckor tidigare, då denne meddelande att han tar sin kappsäck tillbaka till Norge efter säsongens slut.

Slutorden lånar jag av unge Linus Hallenius, som var en av de spelare jag pratade litet extra med i går förmiddag:
"Nu är det upp till oss spelare. Nu har vi ingenting att skylla på!"
Annons
Annons
Annons