Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Arne omvärderar livet – trollar lax i Norge

+
Läs senare
/
  • Arne Ytterström har hittat glädjen i livet, i norska Einvika. Han kom dit för havsörnarnas skulle men stannade för att fisket var så bra. När fångsten en bra får man många vänner – bland annat måsar.
  • En storsej är en riktig kämpe, speciellt när den tar på trollingfiske. Då får man drilla fisken på riktigt, och inte bara pumpa upp från djupet.
  • Det krävs en bra och säker båt om man ska bedriva charterfiske för sportfiskare.
  • Det finns fortfarande en gammal räktrålare i granhamnen Lauvsnes.
  • Med lite lättare fiskegrejer blir kampen lite tuffare och roligare.
  • Med en ordentlig djupriggsvikt får man ner betena när man trollar. På ekolodet ser man på vilket djup fisken simmar, då är det bara att ställa in rätt djup för dragen.

Det var havsörnarna som fick Arne Ytterström, Sundsvall, att åka till Einvika i norska Flatanger. Men det var trollingfisket som fick honom att stanna – och dessutom våga sig på att satsa på turistfiske riktat mot lax, sej, torsk och andra fiskarter.
– Det här är paradiset – inte bara för fisket. Det är sjukt vackert här – en exklusiv naturupplevelse, säger han när han nöjt rattar sin båt mellan skären.

Atlanten, alla klippiga öar och ett fiskrikt klart vatten. Runt Einvika, precis söder om Namsenfjorden, finns 1852 öar. Måsarna skränar, det doftar salt hav – och fisk.

Arne Ytterström, som vanligtvis bor i Svanäng söder om Sundsvall, gör i ordning sin Yamarinbåt, som har en 100 hästkrafters fyrtaktarmotor, vid kajen. Trollingbåten med alla spön sticker ut bland de vanliga öppna båtarna. Här finns lång fisketradition. Reidar Einviks farfar och far handlade med fisk. I dag är det turisterna som bor i husen – och sportfiskar. En relativt ny storindustri i Norge.

Det är nytt också för Arne. Han köper och säljer skog, men har ett förflutet som polis och hundförare. När Palme sköts satt han i en pikébuss i Stockholm. I dag är han långt från storstaden.

– Vid midsommartid för två år sedan fick jag på en storlax som drog ut 100 meter lina. Till slut fick jag in den mot båten men det gick så stora dyningar så jag fick inte in den i håven. Tillslut gick den lös, berättar Arne.

Sportfiskarna har i över 100 år åkt till de norska älvarna för att fånga lax. Trollingfiska efter lax har man gjort länge längs med den svenska kusten i Östersjön, men inte i Norge.

Det lockade Arne att försöka. Och det gick.

Han kom till Einvika första gången år 2000 - och det var inte för fiskets skull.

– Jag hade letat på internet efter den plats som hade flest havsörnar. Det är höjden av naturupplevelse för mig. Då hittade jag Einvika. När jag kom hit första gången så stod jag på bryggan och såg rakt ner till botten, så klart var vattnet. Jag kunde se ett 100-tal fiskar som simmade omkring. Då kände jag att det var rätt ställe för mig, berättar Arne.

När han sedan tog med sig en egen båt dit så fick han 13 olika arter, samtidigt som han fick se sig mätt på havsörn. Tanken att göra någonting mer med sitt semesterparadis kom 2004.

– Grabben var less på att pirka torsk så vi åkte en sväng med båten och släpade betena efter. Vi hade lätta spön. Då fick han en storsej som drog ut all lina. Han höll på 45 minuter med den. Det var så kul, så efter det är det bara trolling som gäller, säger Arne.

Redan under tiden i Stockholm var han nere i Trosa skärgård och trollade. Drömmen om en storlax förde honom bland annat till älvfisket i Namsen. När han nu satt i en trollingbåt utanför Namsens mynning började han fundera på laxtrolling. Han intervjuade yrkesfiskare om var de fick sina laxar och vid vilka förhållanden. Sedan började han köra.

– Det finns två vägar in för laxen till Namsenälven. Det sägs att laxen stänger käften ju närmare de kommer älvmynningen. Det är här ute som de simmar omkring innan de bestämmer sig för att gå upp i älven. Det är då vi ska ta dem, säger Arne och styr norrut förbi Utvorda fästning – där ryska krigsfångar grävde ur berget åt tyskarna.

Det gungar ganska rejält. Här brukar tumlare och späckhuggare visa sig. En flock lunnefåglar, Nordatlantens papegojor, flyger förbi. När de skummar på vågtopparna kör Arne inte med så många spön. Det blir två spön på djupriggen.

– De ska ner på 30 meter. De är för sej. Sedan har vi de andra betena på tio meters djup för lax - för de går ytligt. Nu prövar vi två skedar och en vobbler vid ytan. Jag tror att gången på betet är viktigt. Jag gillar Yuzuri-vobblern, säger Arne.

Han hinner inte sätta upp alla spöna förrän den första fisken hugger och drar ut linan. Det är en sej på kring fyra kilo. Det blir kamp.

– När man svänger så hugger det oftast. Jag letar olika temperaturskikt där jag kör, säger Arne och pekar på ekolodet.

Det går en timme - och så en timme till. Då kommer hugget och linan löper ut från rullen med ett vinande.

– Är det en lax? Kanske, med det utraset, säger han upphetsat och känner på spöet.

Toppen hoppar lite.

– Nä, det är en storsej.

En otrolig kämpe. Någonting helt annat att drilla en sej som tar lina och sticker än att försöka pumpa upp den ur djupet på traditionellt sätt.

– Hade jag kört i Östersjön hade jag varit uttråkad. Men inte här där det finns många fiskarter och ett varierat fiske. Jag gillar trolling, det är roligare än att dra 100 kilo torsk på att pirka. Men visst är laxtrolling är ett uthållighetsfiske, säger han.

Arne startade Eagle Charter. Hur stor satsningen skulle bli visste han inte. Det han visste var att han måste göra något. Han lämnade polisen 1995. Han hade tidigare ärvt skog och kastade sig in i skogaffärer när han undrade varför "någon skulle göra pengar på hans skog". Hans rättspatos hade fått en törn och han var "trött på att inte kunna se resultat". I början av 2000-talet gick han in i väggen. Norgeresorna blev räddningen.

Sedan kom det fler smällar. Han hade ont i ryggen och gick med diskbrock i tre år. Sedan kom nästa smäll.

– Vid en allmän hälsoundersökning var det en duktig läkare som hittade att jag hade prostatacancer, berättar Arne.

Det var för ett och ett halvt år sedan.

– Jag hade två-tre dagar då jag började tänka det värsta. Hur de andra i familjen skulle klara sig. Visst skulle det gå om jag sålde skogen. Men jag är fatalist. Det som händer det händer, berättar Arne och tänker på sin fru Carina och de fyra sönerna.

Det blev en titthålsoperation på Karolinska i Stockholm ifjol. Sedan kom beskedet.

– Första juni ifjol blev jag friskförklarad. Men det var en svår tid innan. Folk har svårt att prata om sjukdomar. Men nu kan jag satsa på det som är viktigast i livet. Familjen och fisket här i Norge. Omvärdera livet, säger han.

Arne snackar på. Är bullrig och skrattar mycket. Han lever. Fisket, havsörnarna och den norska kustmiljön hjälper till.

– Titta, där är en av världens vackraste fyrar. Det går inte att känna någonting annat än glädje, säger han och pekar.

Annons
Annons
Annons