Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anita Jacobson: Författarmötet som kostade bilen dess hälsa

KRÖNIKA
Dagen hade för ovanlighetens skull varit solig och varm och jag tänkte att ett dopp skulle nog hinnas med innan mina gäster skulle komma.

Annons

Hade klippt gräs i flera timmar och var ordentligt genomsvettig. Svidade om till baddräkt och satte mig i bilen och körde iväg. Men jag hann inte långt innan ett obekant dovt skrapljud hördes. Det kom underifrån och det lät dyrt.

Jag klev ut ur bilen som en annan Miss Universum fast utan minsta tillstymmelse till glamour. Gick till bilens bakre delar och kunde konstatera att hela paketet låg på backen. Gjorde en snabb tankemanöver från ett härligt svalkande dopp i Stödesjön till ännu ett besök på den lokala bilverkstan och en omplanering av hela helgen som uppenbarligen skulle bli utan bil och därmed mycket mer begränsad och besvärlig. Jag hann även skuldbelägga min körning upp till Jokkmokk där Norrländska Litteratursällskapets årliga sommarmöte gick av stapeln.

Anita Jacobson, poet och estradör.

Själva mötet var helt fantastisk med tyngdpunkt på skrivande, att umgås med författarkollegor och att ta del av den samiska kulturen som är högst vital i dessa trakter. Och enligt tradition delades Norrlands litteraturpris ut som i år gick till Lina Josefina Lindqvist i kategorin vuxenlitteratur för hennes roman “Skarv” och till Ann-Helén Laestadius för “Tio över ett” i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Givetvis hade inget av detta skuld till min nu trasiga bil. Absolut inte. Nej, där var jag helt allena ansvarig fast en god medhjälpare eller ska man säga stjälpare hade jag i form av Google maps där man kan få sällskap av en talande röst som guidar en.

Grusvägen som kom att bli dyr.

Jag förlitade mig totalt på denna stela metalliska kvinnoröst som berättade när jag skulle svänga vänster eller höger och hur långt jag skulle köra. Tryggt och bra så länge verkligheten överensstämmer med instruktionerna och mobilens batteri är laddat.

Datorrösten dirigerade mig att ta en väg via Fredrika och till en början såg allt bra ut men plötsligt var jag den enda bilisten, vilket inte är helt ovanligt i och för sig i Norrlands inland, men kändes oroväckande med tanke på vägens utseende och mobilens låga batterinivå. Framför mig hade jag något som visade sig vara en väg under tillblivande som bestod av sand och krossad sten. Och här snackar vi inte smågrus utan rejäla saker. Jag utbrast "Vad i hela friden!" och datorrösten svarade "Jag vet inte hur jag ska mäta vad i hela friden." Ett svar så gulligt att man förlåter allt.

Nåväl, man fick köra 50 km/h men är man tidsoptimist som jag är och lite sen så smattrar och dunkar det på ordentligt undertill. Och så gjorde det i ett par mil och mobilen var snart död och med den all min digitala trygghet.

Författarsällskapet som samlats i Jokkmokk - målet för den äventyrliga resan.

Till slut kom jag fram till några hus och stannade vid första bästa och frågade om jag fick ladda mobilen. Det visade sig att jag knackat på hos tidigare landshövdingen Börje Hörnlund och hans fru som jag fick en trevlig pratstund med medan batteriet laddade. Efter en äventyrlig biltur anlände jag till Arvidsjaur och senare Jokkmokk och förmodligen bidrog hela den här bilkörningen till att avgassystemet lossnade.

Nu körde jag i sakta mak genom byn och kände mig lite naken i min baddräkt men hade turligt nog packat med en klänning som jag drog på när jag parkerat på den för i år alldeles för ofta besökta bilverkstan. Det var fredag och de hade stängt men fick ett snabbt svar på mejl att de skulle titta på den på måndag. Tacksam för att vi har denna fantastiska service på byn och tacksam för att jag stoppat ner en klänning låste jag bilen och vandrade hemåt. Inget bad blev det men ner från himlen föll ett stilla sommarregn.

Läs mer av Anita Jacobson: Vi behöver andra människor och nya möten

Sommaren är här nu - med både lust och fägring

Annons
Annons
Annons