Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att lära sig orka sin börda

/
  • Diskoteksbranden i Göteborg var en rikstragedi, och ändå har det inte skrivits särskilt mycket om den i efterhand. Men när Eva Wiklund träffade Anne-Britt Söderberg, som mist sin dotter Johanna, kunde hon inte låta bli. I boken
  • Eva Wiklund kommer från Nordanstig men bor numera i Kristinehamn. Hon kunde inte låta bli att skriva boken

1998 omkom 63 ungdomar i diskoteksbranden i Göteborg.

När Eva Wiklund från Nordanstig mötte mamman till en av de döda flickorna greps hon så starkt av berättelsen att hon skrev en bok, om sorg och förlust men också om vägen till ett fortsatt liv.

Om den boken, "Jag kommer sen", berättar hon i helgen i Sundsvall och Harmånger.

Annons

Eva Wiklund bor nu i Kristinehamn och arbetar som informatör och journalist. Det var på ett uppdrag från en veckotidning hon mötte Anne-Britt Söderberg, som mist sin dotter Johanna i branden.

– Först förlorade hon Johanna, och sju månader senare lämnade hennes man henne. Ändå stod hon här framför mig, full av livslust, även om det inte var på ett klämkäckt sätt.

– Precis som när jag skrev min förra bok om handikappsimmaren Anders Olsson, sög berättelsen tag i mig. En så fantasisk historia måste bara bli en bok, säger Eva Wiklund.

Boken kom att handla både om Johannas uppväxt, om branddramat och om moderns väg genom sorgen. Och vägen var just att göra allt det där som gjorde så ont. Besöka brandplatsen, gå till bårhuset flera gånger och prata med den döda Johanna och röra vid henne, städa hennes rum, se filmerna som de spelat in med henne; gråta, gråta, gråta.

Till slut hade hon arbetat in förlusten i sitt liv. Sorg handlar ju inte om att glömma och eller befria sig från sin börda, utan att orka bära den för resten av sitt liv. Även om det kanske inte är allas väg var detta Anne-Britt Söderbergs väg till en livssyn där hon än intensivare tar vara på det hon har. Som sin son, Johannas bror, som nog blev lite bortglömd under sorgen.

– Vid ett tillfälle sa hennes syster: du har satt upp massor av bilder på Johanna, men inte en enda på Thomas, berättar Eva Wiklund.

Numera har Anne-Britt Söderberg planer på att resa runt i skolor och berätta om brandsäkerhet.

– Branden började med att fyra grabbar blev förbannade för att de måste betala inträde och tände på ett litet papper under en stol. Deras avsikt var att sabba festen, inte att 63 personer skulle dö, bland andra en kusin till en av killarna. Men har man läst min bok tänder man inga eldar, säger Eva Wiklund.

Boken kom ut i fjol på ett litet förlag, men det är nu när den kommit i pocket som försäljningen skjutit fart. Eva Wiklund har skrivit den enkelt och rakt; hon har ofta arbetat i scener och försökt fånga närvaron. Och hon har gått igenom mängder av material och intervjuat många: förhörsledaren som avslöjade hur branden uppstått, överlevande, kompisar, pojkvänner, kommunföreträdare, brandmän.

Många har hört av sig och berättat vad boken betytt för dem, också människor som var direkt inblandade i olyckan.

– En brandman som arbetade dagen efter branden sa, efter att han läst boken: äntligen har jag fått hela historien på plats och kan lägga den bakom mig, berättar Eva Wiklund.

Annons
Annons
Annons