Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Ny bok om Hotell Knaust speglar Sundsvalls historia i ord och bilder

Bokrecension
Nils-Johan Tjärnlund: Vi ses på Knaust - vid trappan!
Design Sundsvall
ISBN 978-91-982822-2-1

Annons

Vackrare "häng" än träpatronernas är svårt att tänka sig. Hotell Knaust har blivit sinnebilden av Sundsvalls guldålder.

I sågverkskungarnas liv hade det samma funktion som kvarterspuben för mindre bemedlade: här hade de bröllop och brakfester, bolagsstämmor och virkesauktioner. Här satt de och pratade om affärerna och livet, smuttande på någon av hotellets hundratals punschsorter.

Men även arbetare höll ibland middagar på Knaust. Schweizeriet (i dag Spegelsalen) var en miniatyr av Centraleuropas kaféliv där intellektuella möttes. Och listan av prominenser och kungligheter som bott på Knaust är oändlig. "Hotellet var en egen värld i miniatyr och i dess salar rörde sig affärsmän, kända skådespelare och till och med kungligheter", står det i boken, liksom "Ett av få hotell på den svenska landsorten som gett eko långt utanför Sveriges gränser". Det är bara att instämma.

Knappast någon byggnad i Sundsvall symboliserar så starkt sågverksepoken som Hotell Knaust med sin berömda trappa.

I år fyller Knaust 125 år och genomlever sin tredje storhetstid (den första var under Oscar Knaust och hans föräldrar Adolf Fredrik och Anna, den andra under dynastin Wilöf). Berättelsen om hotellet är en solskenshistoria, just nu i alla fall. Det har haft sin prövotid, då det hotades av undergång, men är nu av allt att döma omhändertaget på bästa sätt av affärsmannen och hotellkulturräddaren Bicky Chakraborty.

I boken finns förhistorien, Hotel Nord - med föregångaren till den berömda trappan - tillkomsten, byggnaden, funktionen, estetiken och förstås människorna. I spetsen givetvis legendaren Oscar, som fostrades till kosmopolit, blev riksbekant för sina matprogram i radio och vars kändisskap var av den magnituden att ett brev till "Oscar, Sverige" lär ha kommit fram - en anekdot som tycks stämma. Den och de andra odödliga historierna om Knaust finns med, från folket som skockades på gatorna för att få en skymt av kung Chulalongkorn av Siam, till hästen i trappan.

Skrönan om hästen i Knausttrappan har iscensatts för att testa om det ens gått att rida där. Här är ett sådant tillfälle.

Knaust har liksom extra allt. Konsten - bäst manifesterad i trappan, husets ryggrad och hjärta och enligt vissa konstkunniga Europas vackraste efter Roms. Musiken - familjen Knaust var musikintresserad och upplät konsertlokaler, Sundsvalls Orkesterförening föddes här och givetvis var det här Louis Armstrong bodde när han spelade för sextusen Sundsvallsbor. Gästerna. Maten. Och extravagansen. "Det är grandiost, det är makalöst, det är kort sagt Sundsvall", citeras i boken.

Just det är bokens stora bonus: den ger god förståelse för det mentala tillståndet i dåtidens Sundsvall, där hög svansföring bara var förnamnet. Europas nordligaste stenstad, mitt i vildmarken, var i sig en absurditet; helt osannolik, en enda stor överdrift - men en överdrift som samtiden talade om. Och så kom Knaust, varpå "stoltheten växte ännu några tum i den självmedvetna Norrlandsstaden". En skugga av den stoltheten önskar man Sundsvall i dag också.

Nils-Johan Tjärnlunds bok om Knaust är något för varje Sundsvallsbo att ha i hyllan; skriven elegant, njutbart och levande och inte så lite med glimten i ögat. Den är också full av bilder som inbjuder till ett lättjefullt bläddrande som passar utmärkt in i Knaustatmosfären. Dessutom är boken Sundsvalls historia, sedd genom smidet i Knausts trappa.

Varför älskar vi Hotel Knaust? Boken ger svaret: För att människor attraheras av gamla, vackra hus med en intressant historia. Svårare än så är det inte.

Annons
Annons
Annons