Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Spretigt, fyndigt och roligt skrivet om Sundsvall och alla dess historier

Anders Öhrn: Manifestet - Sundsvall
Design Sundsvall

Annons

Det var med honom som med många andra: han kom flyttande till Sundsvall, något hände som öppnade hans nya stads historia för honom, och vips var han förtrollad.

Anders Öhrn, tidigare bland annat chef för Teater Västernorrland och Sundsvalls Dragons, har gett utlopp för sin Sundsvallskärlek i en bok. Den är något av en vandringstur i staden, där han (med barnbarnet vid sin hand) inte så mycket berättar för pojken som för sig själv och andra vuxna om det han möter. Om det som hänt, förr eller senare, om händelser, människor och platser.

Christian Beijer och Anders Öhrn med omslag och färdig bok - en snirklig Sundsvallshistoria.

Han filosoferar kring Stenstans hus, berättar om stadsfäderna från jätten Starkotter (ur det mytologiska galleriet) till bröderna Hedberg som lever kvar bland annat i stadens parker och Hedbergska skolan, om Hotell Knaust och Oscar Knaust, om skvadern och dess konkurrent draken. Han berättar om sågverken och kyrkogårdarna, arkitekterna, författarna och konstnärerna som denna stad förfogat över.

Han ger oss Lars Ahlins bakgrund och CH Hermanssons. Feministpionjären Frida Stéenhoff (som jämte den dramatiska branden pryder Christian Beijers träffsäkra omslag) beundrar han, liksom Sundsvallsstrejkens hjälte Isak Boström. Han drar i trådarna till rikssocieteten i huvudstaden - där fanns och finns många med rötter i träpatronernas Sundsvall. Han ägnar omsorg inte bara åt Stenstan utan också åt exempelvis den speciella stadskaraktär som Sjögatan bjuder, ett sista minne av sjöfartsepoken. Och vi får förstås ta del av en hel del om Sundsvalls Dragons.

Det är spretigt, skriver han själv. Och det är det. Han är en flanör och en samlare, tar upp en historia där han hittar den och associerar vidare utan att bekymra sig alltför mycket om strukturen. Anfangerna, de tunna bladen, det snirkliga språket (som han varvar med ett rakare berättande i mer faktaintensiva parter) antyder 1800-talsinspiration och snirklar sig ibland i väg så att jag inte riktigt hänger med trots omläsningar.

Men jag gillar attityden. Det är kul, underhållande, en glimt i ögat; det är fullt av fantasifulla vinklar och fyndiga vändningar. Just för att det är den sortens oekonomiska skrivande och läsande som vi inte ska ha tid med i vår kortfattade tid blir det skönt uppkäftigt, på något vis lika omåttligt som Sundsvall självt är för den som älskar henne och hennes förflutna.

Man bör nog vara hyggligt Sundsvallskunnig på förhand för att fånga bollarna och vara klar över vart det bär hän. Historia och historier är samma ord och det är ingen slump, det blir man varse här. Historien förmedlas av historier som ger det förflutna liv. Liv är det utan tvekan i de här historierna, i all deras bångstyrighet.

Sedan urminnes tider har berättelser om ett gemensamt förflutet, om stamhjältar och dramatik, stärkt samhörighet och knutit samman till ett VI. Berättelserna om Sundsvall fyller samma funktion för oss som är och vill vara Sundsvallsbor, som älskar den här staden. Här är en rik uppteckning av våra stammyter.

Läs mer om Sundsvall-Manifestet: Anders Öhrn ger ut Sundsvallshistoria

Annons
Annons
Annons