Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sanna historien om Esmat

/

Monica Zak: Jag är en pojke med tur
Opal

Annons

Han hade historien, hon hade språket.

När ensamkommande afghanske flyktingpojken Esmat Nabi, som nu bor i Sundsvall, kom till författaren Monica Zak med sin livsberättelse gjorde hon en bok av den. En litterärt gestaltad bok, som börjar med en vanlig killes vanliga kärleksbekymmer, kanske för att hans jämnåriga i Sverige inte redan här ska lägga ifrån sig den som ännu en eländesskildring bland många. För det är ju ingen eländesskildring rakt igenom.

Esmat bor med mamma och syster i en by, men när en taliban vill gifta sig med mamma och hon inte vågar neka flyr hon med barnen till Kabul. Men på vägen kommer Esmat ifrån henne vid ett vägskäl, i trängsel. Andra hjälper honom till Kabul, men mamma hittar han inte.

Sex år gammal tvingas han klara sig själv, och ett gäng gatubarn tar sig an honom. Senare blir han barnarbetare i en mattfabrik där han får mat och beskydd, så småningom också en rudimentär skolgång. Så mycket mer finns kanske inte att uppnå i talibanernas Afghanistan, där nästan allt är förbjudet. Men en dag stängs mattfabriken och Esmet har ingenstans att ta vägen.

Ägaren hjälper honom och en vän att fly landet med människosmugglare. Till slut dumpas han i Stockholm och driver runt på gatorna, ensam, utan mat och utan att förstå ens var polisen finns. Men till slut stöter han på en person som talar persiska och då vänder Esmats liv.

Monica Zak vet hur man gör en berättelse så nyanserad och väl gestaltad att den blir levande, lättläst och gripande. Noga tar hon fram det ljusa i eländet - vardagen i byn, gemenskapen bland gatubarnen, fabriksägaren som visserligen anställer barnarbetare men också tar en sorts ansvar för dem, vardagen i byn. Att läsa om mammas kärleksfullhet värker; henne och systern hittade han ju aldrig igen. Men en dag ska han söka rätt på dem.

Och i Sundsvall hittade ju Esmat ett boende för ensamma flyktingbarn där det fanns mat, ett "välkommen" och en varm famn. Det, bland annat, gör att Esmat helt ärligt kan säga "Jag är en pojke med tur".

Annons
Annons
Annons