Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Julens karaktärsfyllda praktverk

+
Läs senare
/
  • Anders Eby ledde två körer och orkester i Bachs Juloratorium, del 1, i GA-kyrkan i går. På trettondagsafton är det dags för del 2.
  • Julmusik i den större skalan: Bachs Juloratoriums första del sepaldes i GA-kyrkan i går.

GA-kyrkan
JS Bach: Juloratoriet Del 1
Dirigent: Anders Eby
Solister: Lena Moen, sopran, Mikael Bellini, countertenor, Mikael Stenbaek, tenor och Bo Rosenkull, bas
Sundsvalls Kyrkokör och Domkyrkokören i Härnösand
Nordiska Kammarorkestern Sundsvall

Julens musik måste inte vara julstämningens. Även om Johann Sebastian Bachs kantater för julens kyrkodagar, det vi brukar kalla Juloratoriet, inte väcker minnen av barndomens jular är de säsongens praktverk med sina komplexa körer, briljanta arior, pukor och trumpeter. Det är mer festival än att kura skymning bakom vita snögardiner.

Nytt för mig var att höra en countertenor, Mikael Bellini, i altpartierna. Det är alltid imponerande att höra en mansröst på de höjderna, och Bellini var lika klangfylld, säker och skicklig i mezzosopranläge. När han sjöng den aria man förknippar med Maria blev det ett modernt och fräscht grepp som gav oss en pappas i stället för en mammas vaggsång, en nutida Josef som ömsint tar hand om sitt barn.

Också övriga solister höll hög klass: Lena Moens ljusa sopran, Bo Rosenkulls mjuka bas och tenoren Mikael Stenbaek, som med sin kristallklara, nordiskt ljusa klang och Jussi-aktiga frihet enkelt svingade sig över orkestern. Hans duett med flöjten, "Gläd er, herdar", blev en riktig duell i röst- och instrumentakrobatik.

Anders Eby markerade väl kantaternas olika karaktärer. I den första jublar och ivrar Bach inför det som vi vet ska hända: musiken manar, skyndar, vill framåt. I den andra delen gör han halt inför krubbans stillhet, och här skruvade Eby ner nyans och energi så att hela kyrkan lade sig till vila. Orkestersinfonian blev ett av kvällens vackraste stycken, en drömmande liten vals, som den mjukt vaggande oboegruppen toppade med stjärnglitter, och ii melodisk skönhet enbart utmanad av de båda altariorna "Han kommer, o Sion", och "Sov nu, min käre".

I tredje kantaten vacklar Bach mellan minnet av det glada och det famlande som följer en stor urladdning innan man hittat en ny riktning i livet. Han dröjer länge vid den nigande duetten, där orkestern piruetterade som konståkare på is, och arian "Göm, o mitt hjärta", ett snyggt violinsolo med stilfull countertenor. Men Bach spänner också bågen med kören "Himmelens Herre", som blev kvällens verkliga jubelkör med jätteforte och krispig klarhet i kören. Oratoriets inledningskör blir däremot lätt stolpig och det blev den även här; den hade behövt ett lättare tempo och mer riktning för att bli riktigt jublande.

Men annars fanns allt på plats: en mäktig kör som höll samman också i fartiga partier, goda solister och en orkester som spänstigt bäddade med de fjädrande motiv som är motorn i musiken. Bach är ju ständigt i rörelse. Också när han firar jul.

Tillägg. Del 2 av Juloratoriet, kantaterna 4 - 6, spelas i GA-kyrkan på trettondagsafton, torsdag den 5 januari, 18.00.

Annons
Annons
Annons