Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Lättläst och ofärdigt

+
Läs senare
/

Åsa Ericsdotter: Svårläst

Wahlström & Widstrand

På ett ställe i Åsa Ericsdotters nya bok står det: Hon är svårläst, drar sig undan just när man får tag. Så är boken också betitlad, "Svårläst".

På ett annat ställe hittar läsaren följande: …och han skriver att du kommer inte att komma någonvart med den där sortens halvvägs historier och metanivåer.

Några sidor senare: Jag brukade skriva böcker om mig själv. Och nu? Samma. Minus fiktionen. Och så hoppar vi sexton steg – eller sidor – framåt: Det gick fel, det var för att hon tog hem honom, man måste hålla det utanför som ska stanna på text.

Efter fem verk har Ericsdotter (född 1981) både bytt förlag och genre: från Wahlström & Widstrand till Bonniers, från placering i lyrikfacket till prosastället. Roman, kallas dagens inbundna rentav på omslaget. Men mottot är hämtat från en som kanske inte precis trodde på romanen, nämligen Tristan Tzara: jag är emot handling.

Man kan väl säga att Ericsdotter tagit Tzara-mottot till sig. Och att hon, fastän höjd ett snäpp i genrernas hierarki, är lojal mot tematiken i de fem diktböckerna. För vad går detta författarskap egentligen ut på? Tvenne ting: åtrå och otro.

Mellan Uppsala och Paris, flygplatser och stolsryggar, mellan den upphävda kronologin och det obligatoriska sms:andet utspelas denna till roman förklädda dagboksbanalitet. Skall vi tala klarspråk? Tråkigare än så här kan samtidslitteraturen knappast bli.

Jag gillar Ericsdotters rytmiseringar – hur hon höjer språket och sänker meningsbyggnaden – men finner inga skäl att skriva något mildare än detta: Marguerite Duras light. Och då bör verkligen light betonas: Duras själv hade fnyst, inte så mycket åt Ericsdotter kanske som åt de förlagsansvariga som antog detta ofärdiga och urvattnade manus.

Annons
Annons
Annons