Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sambons egen berättelse om Stieg

+
Läs senare
/
  • Michael Nyquist och Noomi Rapace var filmdukens Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander när Millennium-trilogin blev svensk film.
  • Stieg Larsson.
  • Den 26 augusti blir Stieg Larsson också frimärke, tillsammans med de andra deckarförfattarna Sjöwall-Wahlöö, Henning Mankell, Liza Marklund och Håkan Nesser.
  • Eva Gabrielsson.
  • Många har skrivit böcker om Stieg Larsson och till slut kom också en av hans sambo Eva Gabrielsson. Hon skriver om ungdomen, livet med Stieg, hans död, Millenniumböckerna och arvstvisten.

Eva Gabrielsson: Millennium, Stieg & jag
Natur och Kultur

Den 7 november 2004 skrev Stieg Larsson ett sista brev till stiftelsen Expos sponsorer med bön om pengar. Brevet postades aldrig. Två dagar senare var han död.

Stieg Larssons vardag som redaktör för Expo var en ständig kamp mot högerextremismen, och för Expos ekonomi.

Ur sin egen vardagsproblematik skapade han de tre romanerna om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander, journalisten och underdogen som gräver och avslöjar stinkande verksamheter under ytan av ett välordnat samhälle.

Just det temat har fängslat läsare av Millenniumtrilogin över hela världen: förutom spänningen, revanschen, det goda mot det onda.

I Millennium, Stieg & Jag berättar Eva Gabrielsson om sitt liv tillsammans med Stieg. Om vardagen under mer än trettio år, en skildring långt från det andra försökt berätta om Stiegs och Evas liv fram till hans plötsliga död 2004.

Den djupa gemenskapen går som en röd tråd genom berättelsen.

Den börjar i barndomens Västerbotten, Stiegs i Norsjö hos mormor och morfar, Evas i Lövånger hos trygga farmor på släktgården. Pappa, journalist på lokaltidningen, och mamma med dräkt, högklackade pumps och läppstift skildes när Eva var sju år. De tre barnen blev kvar på gården, mamman flyttade till Stockholm, det blev sedan ett fåtal möten under åren fram till moderns död 1992.

Två tonåringar, som tidigt upplevt känslomässiga förluster, möttes i 70-talets vänsterpolitiska rörelser med en övertygelse att världen kunde förändras. En ny riktning för Eva som vuxit upp med liberala värderingar och farmors engagemang i Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Hur livet utvecklade sig för Stieg Larsson och Eva Gabrielsson är välbekant för en hel värld som fascinerats av Millenniumromanerna. Stieg Larsson, succéförfattaren som aldrig fick uppleva sina framgångar, hans hastiga död -- och arvstvisten om hundratals miljoner som tillfallit Larssons far och bror.

Med boken som berättar om livet och tillvaron – med den verklige Stieg, det verkliga livet som det var före hans död, bokutgivningen och mytbildningen – berättar Eva Gabrielsson historien om deras gemensamma liv under 32 år. Det var stundtals en knaper vardag, försakelser men också kärlek och gemenskap och engagemanget mot högerextremismen. Och hoten, de ständigt närvarande, som fick dem att avstå äktenskap.

I Stockholm bodde de först i studentbostäder, en rad år i Rinkeby innan de i början av 90-talet köpte bostadsrätten om 56 kvadratmeter på Söder.

Hon beskriver Millenniumindustrin. Den uppstod åtta månader efter Stiegs död, i juli 2005, när den första boken, Män som hatar kvinnor, gavs ut. Parallellt med denna industri har myten om Millennium-Stieg uppstått.

Mycket skrivs och sägs om honom, oftast av personer som knappt kände honom, som stod långt från vårt liv och inte deltog i det vi gjorde, skriver Eva Gabrielsson.

Om böckernas tema om moral och rättvisa och kampen mellan ont och gott, makt och förtryck, inte minst mot kvinnor, berättar hon, liksom hur adresser och platser kommer in i handlingen och hur karaktärerna växte fram. Allt skapades i ett hetsigt tempo, Stieg skrev i kris, när det såg som mörkast ut. Hans livsverk Expo saknade pengar. Han skrev och skrev.

Det blev en beskrivning av det Sverige han såg omkring sig. Det var ur Stiegs engagemang som Millennium tog form. Det är böckernas hjärta, hjärna och muskler, skriver Eva Gabrielsson.

Hennes bok består av två delar. En är vardagen fram till Stiegs död. Sedan livet som det blev utan livskamraten, sorgen efter honom, Millenniumsuccérna och därmed mångmiljonvinsterna. Sorgearbetet beskrivs främst utifrån dagboksanteckningar.

Eva Gabrielsson skriver märkligt sakligt om en djup och svår sorg. Stieg dog plötsligt och oväntat. Det är bitvis en gripande läsning – som när hon efter att i timmar ha färdats med tåg från Falun kommer till Sankt Görans sjukhus och får beskedet att det är för sent, Stieg är död.

Mycket handlar om hennes kamp att få förvalta sin sambos verk.

Det är ingen tvekan om att Stieg var en generös, trofast, hjärtevarm och god människa, skriver Eva Gabrielsson. Men han kunde också vara motsatsen. Han var oförsonlig mot dem som gav sig på honom eller hans närmaste och ’öga för öga, tand för tand’ gällde. Han förlät aldrig och hans måtto var tydligt nog: ’Det är en plikt att ta hämnd på dem som förgriper sig på ens vänner.’ Stieg slog alltid tillbaka även om det kunde ta år.

Tillägg: Boken är skriven i samarbete med den franska journalisten och författaren Marie-Francoise Colombani, kolumnist i och tidigare chefredaktör för franska Elle, och gavs ut i Frankrike samtidigt som den svenska utgivningen.

Annons
Annons
Annons