Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brunner rusar genom arkeologin

BOK Ernst Brunner: Vandring under jorden. Bonniers

Annons
Med början i Egypten följer Ernst Brunner i \"Vandring under jorden\"
arkeologers fotspår och uppsöker en hel rad utgrävningsplatser,
fornlämningar och gravar. Från Thebe i Egypten reser han vidare till Cypern,
Peleponnesos och till Etrurien i Italien. Brunner skriver, utan falsk
blygsamhet, att han på väg mellan de olika besöken i underjorden känner sig
som en modern Orfeus, som en Odysseus eller Dante. Något litterärt finlir
handlar det emellertid inte om i Brunners fall. Likheten måste ligga på
något annat plan.

Resan tycks ha gått i en rasande fart. Brunner kilar snabbt som en
Duracell-kanin fram mellan monumenten och kryper rastlöst runt nere i
gravarna. Han rabblar namn och arkeologiska facktermer. Att Brunner själv
har haft stort nöje av sin resa framgår med all önskvärd tydlighet, men när
han senare ska göra reda för sina upplevelser lämnar han läsaren i sticket.
Det går för fort. Prosan är monomant malande, liksom andfådd och intill
bristningsgränsen överspänd.

\"Vandring under jorden\" lockar inte till egna upptäckter, förmedlar inget av
den platsens magi som ofta präglar de mest berömda arkeologiska lämningarna.
De knappt trehundra sidorna räcker naturligtvis inte heller till för att
föra några djupare resonemang om arkeologiska fynd från så många olika och
rika fyndplatser. Exempel: Trettio sidor ägnar Brunner åt de arkeologiska
fynden i Etrurien norr om Rom.

Mer läsning

Annons