Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cortázar ett stycke världslitteratur

BOK
Julio Cortázar: Den där Lucas. Översättning: Karin Sjöstrand.
Fischer & Co

Annons
Den där Lucas är en konstig prick. Han förvånar till och med sig själv när han en dag i duschen, "med påtagligt njutningsfull hämndgirighet", hör sig utbrista: "Now shut up, you distasteful Adbekunkus." Vad betyder det? Under resten av kvällen och den sömnlösa natten undrar han över denna lätt neurotiska yttring, varifrån ordet eller namnet Adbekunkus kommer, var den där Adbekunkus kunde hålla på och prata och prata för att något i Lucas som lyssnade skulle säga till honom på skarpen och på engelska att hålla tyst.

Det är hela historien. Adbekunkus dyker upp, och tystnar. Det tar två sidor. Så korta är bokens fristående stycken. Vissa är ännu kortare, som det direkt påföljande stycket Kärlek 77, som kan citeras i sin helhet:

"Och efter att ha gjort allt det de gör, stiger de upp, badar, talkar in sig, stänker på sig parfym, kammar sig, klär på sig och så småningom blir de återigen vad de inte är."

Kan det sägas vackrare och kärnfullare? Vi är sannast, vi är verkligen vi, endast i det nakna mötet med vår älskade nästa.

I dagens uppkopplade värld vore det nästan alltför lätt för någon som inte redan är Cortázarspecialist (jag har tidigare bara läst och älskat Kronoper & famer och Ingen är som Glenda) att ta reda på allt om författaren. På 0,25 sekunder erbjuder Google 1 440 000 träffar på sökorden "julio cortázar". Jag skulle kunna ställa samman en faktaspäckad och underhållande essä utifrån fakta som att Cortázar föddes i Bryssel 1914 av argentinska föräldrar, att han arbetade som lärare och översättare i Argentina, bodde i Paris sedan början av femtiotalet och dog 1984; att han inspirerades av surrealism, jazz och film och att sex av hans böcker tidigare finns på svenska.

Som litteraturvetare och kritiker skulle jag kanske rentav kunna prestera en litteraturteoretisk analys av texterna, lik det parodiska och tidstypiska (Un tal Lucas utkom på spanska 1979) stycket "Lucas, hans nya konst att föreläsa". Här snärjer Lucas in sig i en obegriplig, postmodernistisk diskurs (varvid han bland annat liknar Honduras vid ett skrivbord), som man dock sätter stopp för på ett tidigt stadium. Jag skulle i texten med all rätt kunna föra in epitet som absurdistisk, surrealistisk, rabulistisk, spirituell, okonventionell, gåtfull, aforisisk, ironisk, kvick, underfundig och lekfull.

Men jag tror inte att det skulle föra oss så mycket närmare essensen i vare sig Lucas, Cortázar eller Adbekunkus. Vi lär knappast känna Lucas. Han är en bisarr litterär skapelse och förmodligen också ganska främmande för författaren.

Litteratur kan vara nästan vad som helst, det är väldigt svårt att sätta fingret på några minsta gemensamma nämnare. Ett försök till definition skulle kunna vara att god litteratur är en lek, en fantasi, som upplevs som djupt sann i någon mening. Hur sann den sedan verkligen är, är kanske av underordnad betydelse. Men enligt den definitionen är Den där Lucas definitivt god litteratur.

Kanske är alla vi "litterära gestalter", författare, kritiker och vanliga läsare, som invånarna i det land där general Orangu regerar (Ett litet paradis). De har blodomloppet fullt med mycket små guldfiskar (bokstavligen!) och "är lyckliga tack vare sin föreställningsförmåga snarare än på grund av direkt kontakt med verkligheten." När jag slår igen Den där Lucas är det i övertygelsen att Karin Sjöstrand och Fischer & Co har fyllt igen en uppenbar lucka i avdelningen världslitteratur på svenska.


Mer läsning

Annons