Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

De letar rötter i Sverige

+
Läs senare
/
  • Under arbetets gång reflekterades förstås också över svenskt liv i allmänhet, inte bara det som avbildas i äldre foton.
  • Slumphjulet och den röda tråden får symbolisera arbetsprocessen.
  • Nedi Hussin Dube tycker om den svenska jämställdheten men konstaterar att den inte alltid varit självklar här heller.

Dubbelseende - Fyra nya svenskar ser med sina ögon på gamla svenska bilder Länsmuseet 17 juni - 26 november

Nedi Hussin Dube från Etiopien, Bisrat Mehari från Eritrea, Saba Muhabatt Zada från Indien och Mirweis Haiminy från Afghanistan har ett gemensamt: de har alla, efter olika öden och äventyr, hamnat i Härnösand.
Kanske är det i mångfaldsårets anda som länsmuseet sett till att de fyra har kommit samman, tittat på och valt bland gamla svenska bilder och funderat kring dem. I utställningen Dubbelseende presenterar de fyra resultatet, sig själva och sitt arbetssätt.
Redovisningen av hur de arbetat känns ganska intern och för en utomstånde finns inte så många andra slutsatser att dra än att det säkert var trevligt och lärorikt. Intressantare är bildvalet och reflektionerna.
I mångt och mycket styr personliga intressen. Bisrat har arbetat som lastbilschaufför; han dras till bilar och järnvägar och tycker att flottning är fascinerande. Saba väljer människor, bröllopsbilder, kungabesök: hon gillar \"rika människors livstil\", flärden, det extravaganta. Hon drömmer själv om att syssla med design, liksom många svenska tjejer.
Mirweis gillar sport och musik; för honom blir det skidåkning och svensk musik, och utifrån insikter i flera kulturer värderar han den svenska folkmusiken högre än den popmusik som låter likadant i alla länder.
Mest sticker Nedi ut. Hon är hängiven demokrati, politik och kultur; samernas tillvaro attraherar henne och hon väljer gärna bilder där kvinnor och män gör saker tillsammans. En god sak med Sverige, tycker hon, är att vi länge utbildat flickor och att kvinnor får göra samma saker som män. Men hon konstaterar också att det inte alltid varit så: jämlikheten är inte gratis någonstans.
Med stor självklarhet ser alla fyra direkt till likheterna mellan sig själva och det gamla Sverige, inte skillnaderna. De letar sina egna rötter här, de som är gemensamma för alla människor oavsett födelseland.
För oss gammalsvenskar är det nyttigt att få se att invandrarna, som vi tar för givet är fixerade vid att hålla fast vid den kultur de lämnat, lika ofta med god aptit tar för sig av det nya som vårt land har att erbjuda dem.
Annons
Annons
Annons