Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deckarfesten har börjat

/
  • Deckarfestivalens första samtal. Författarna Annika Sjögren och Leif Woxlin, bibliotekarierna Åsa Granath och Gunilla Grill samt kultursekreterare Håkan Nordman.
  • Monica Gullman från Akademibokhandeln Vängåvan säljer deckare.

Leif Woxlin mördar i Hälsingland, Annika Sjögren i Härnösand och Jonas Moström i Sundsvall. Varje landsända med självaktning skildras numera i deckare.

Men Sundsvall är ensamt om att ha Svenska Deckarfestivalen. I går invigdes tredagarsfesten för mordentusiaster.

Annons

Maria Lang tillhörde de första som skrev småstadsdeckare. Hennes Skoga var en omskrivning av Nora i Bergslagen.

I dag är 50- och 60-talens deckardrottning åter aktuell med nyinspelade filmer och pocketutgivning. Och i nutid har den svenska deckarproduktionen exploderat såväl hemma som utomlands. Många tilldrar sig i landsort och småstad - idyllen som både är något att längta tillbaka till och att avslöja dubbelmoralen hos - för under ytan är det allt annat än lugnt.

Annika Sjögren bor i Härnösand och skildrar sin egen stad och sitt eget yrke: flera av hennes hittills fyra böcker tilldrar sig i skolmiljö. I den första, "Där ingen vind blåser" ser en gammal kvinna otäcka saker hända som väcker incidenter i barndomen, samtidigt som en sjukskriven lärare blir övergiven av sin man och är på kant med skolan.

– Det är lättare att skriva om en miljö som man känner till. Jag skriver inte heller så mycket om polisutredningar, mer om vanliga människor som råkat in i situationer som de inte klarar av. Det är allmängiltigt, säger hon.

Hon är förstås mycket läst i Härnösand, men också av människor som flyttat därifrån - och av de som bär andra småstäder i sitt hjärta.

Leif Woxlins polisromaner kallas ibland "hälsingedeckare" och han har till och med lyckats skrämma en och annan bekant för Hälsingland. Han placerar incidenter på Hornslandet utanför Hudiksvall och under Delsbostämman. Den senaste boken heter "Krypterad eld". I en by i Harmånger avlider en ung man under oklara förhållanden och släkten är högst otillgänglig. Slutet är en skottlossning i Granloholm i Sundsvall.

Leif Woxlin använder Hälsinglands särart och folks föreställningar om det för att skapa en stämning som är viktigare än intrigen.

– Det finns ju ett kulturarv i Hälsingland som har fått leva kvar; folkmusiken, dialekterna och gårdarna, som ännu är opåverkat av Stockholm, säger han.

För storstadsläsare är den kanske inte bara exotisk; någonstans slår landsortsnostalgin an en sträng i ett urbaniserat folk med rötterna på land och i småstad. Kanske bidrar deckaren till att bevara minnet av ett ursprung i ytterligare någon generation.

– I alla fall är jag själv i den stämningen när jag skriver. Egentligen är det ju för sig själv man skriver, säger Leif Woxlin.

Annons
Annons
Annons