Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Det dammiga 1930-talet

+
Läs senare
/
  • Dammstorm över Arizona den 18 augusti i år med åskblixt i bakgrunden. Liknande så kallade dust storms blåste under 1930-talet iväg stora mängder matjord från den amerikanska prärien och ödelade miljoner människors försörjningsmöjligheter.

Mänskliga kulturer har alltid påverkats av naturen. Både uråldriga processer och ögonblickliga katastrofer har haft stor betydelse. I fem artiklar belyser ST några av dessa mänsklighetens flaskhalsar. Sista delen handlar om de så kallade dust storms som drabbade USA och Kanada på 1930-talet.

Människan har sedan stenåldern både påverkat och påverkats av naturen. I Australien bidrog exempelvis de första människorna, som kom dit för cirka 40 000 år sedan, till att förändra både floran och faunan genom att utrota djur och bränna ner skogar. Och när den europeiska invandringen till Nordamerika tog fart på allvar innebar klimatförändringar tillsammans med modern jordbruksteknik en utarmning av prärien, som med tiden skulle leda till katastrof.

När vita upptäcktsresande började utforska Nordamerikas inre på 1800-talet ansågs först den vidsträckta prärien, som sträcker sig i nordsydlig riktning från dagens Texas till Kanada, vara av ringa värde. De stora slätterna var visserligen täckta av näringsrik jord, men det regnade för lite för att man skulle kunna bedriva jordbruk. Prärien kallades därför i folkmun för den stora amerikanska öknen.

I mitten av 1800-talet började det dock regna mer. Och när denna klimatförändring hållit i sig ett tag antog många att förändringen var permanent. Efter det amerikanska inbördeskriget 1861-65 började därför allt fler invandrare, bland annat många svenskar, att bosätta sig på prärien för att föda upp boskap och starta jordbruk.

Under 1900-talets första decennier nådde sedan uppodlingen av prärien en kulmen, bland annat beroende på introduktionen av motordrivna traktorer och skördetröskor. Kunskaperna om hur man bedrev hållbart jordbruk på känsliga jordar var dock samtidigt fortfarande dålig. Bland annat brände bönder efter skörden varje höst ner plantstubben för att askan skulle berika jorden. Men detta och andra misstag skulle visa sig fatala.

År 1930 tog nämligen plötsligt det våta klimatet slut. Och då det nästan alltid blåser på den platta prärien började de oskyddade åkerarealerna snabbt att torka och efter några år var katastrofen ett faktum.

Den 11 november 1933 blåstes enorma mängder torkad jord bort av starka höststormsvindar i delstaten South Dakota, vilket blev den första i en lång rad dust storms (stoftoväder). Under resten av 1930-talet skulle dessa förstöra tidigare bördiga områden hela vägen från centrala Kanada i norr till New Mexico i söder. Och värst blev det 1934/35, när enorma dammoln från Mellanvästern spred sig hela vägen till östkusten och svepte in över miljonstäder som New York och Washington DC och snön i New England färgades röd av jordpartiklar.

Den förödelse som följde fick enorma konsekvenser. I vissa områden försvann upp emot 75 procent av den odlingsbara jorden. Och även om de amerikanska myndigheterna hjälpte till bland annat genom att plantera träd, vars rötter skulle binda den kvarvarande matjorden, så varade krisen ända till 1940, då det torra vädret till slut upphörde och regnen återkom.

Runt 2,5 miljoner människor hade då tvingats lämna sina hem i de mest utsatta områdena, varav de flesta aldrig skulle återvända. Och att så många människor på så kort tid flyttade från delstater i det gamla vilda västern i centrala USA fick i sin tur inte bara stora ekonomiska utan också sociala och kulturella effekter. Bland annat spreds countrymusiken till Kalifornien för att därifrån, via Hollywood, sedan också börja sprida sig över resten av världen.

Lästips: Ronald A. Reis The Dust Bowl (Chelsea House 2008). En klassisk bok om effekterna av nödåren och stoftovädren i USA på 1930-talet är John Steinbecks roman Vredens druvor.

Annons
Annons
Annons