Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En annan bild av Israel

+
Läs senare

BOK Susan Nathan: Ett annat Israel. Översättning: Gunnar Sandin. (Ordfront)

Läser man svenska ledarsidor får man lätt uppfattningen att Israel är en fungerande demokrati. Ofta brukar just detta anföras som ett sista, avgörande skäl till att trots allt ge sitt fortsatta stöd åt den israeliska politiken. I en instabil region står Israel som garant för demokratins eviga värden.
Susan Nathan är av annan åsikt. Uppvuxen på brittisk mark, närd av sionistiska föreställningar, bestämde hon sig femtio år gammal för att utnyttja den lagstadgade rätt hon som judinna har att bosätta sig i Israel. Som så många andra i samma generation hade hon invaggats i myten om \"ett land utan folk för ett folk utan land\", men väl på plats i Tel Aviv uppmärksammas Nathan småningom på tecken som säger annorlunda. \"Ett annat Israel\" är berättelsen om ett uppvaknande inte från utan till en mardröm.

Det finns en grupp om ungefär en miljon människor, drygt en femtedel av Israels befolkning, som benämns israelaraber. När staten Israel grundades 1948 fördrevs de palestinier som då bebodde marken. Men en del blev kvar inom den nybildade statens gränser och tilldelades israeliskt medborgarskap. Som icke-judiska medborgare i en judisk stat tvingas de ideligen se sina rättigheter kringskurna. Det är en ofta förbisedd omständighet i den annars flitigt diskuterade Palestinakonflikten. Och det är ett möte med en utelämnad del av berättelsen om landet utan folk.

Efter ett par års vistelse i Tel Aviv beslutar Susan Nathan att flytta till Tamra, en arabiskbefolkad stad i Galiléen. Det är ett uttalat politiskt ställningstagande och ett initiativ som väcker bestörtning hos Nathans judiska bekanta. Inte ens de vänner som ingår i den judiska vänstern uppvisar någon som helst förståelse för hennes beslut: \"Du kommer att bli dödad.\"
Det blir hon nu inte. I stället lär hon känna en verklighet och ett lands historia som är fjärran de falsarier hennes tidigare sionistiska självbild byggde på. I Tamra möter hon människorna, hon lyssnar till deras upplevelser och hon ser med egna ögon hur en systematisk diskriminering blivit vardagslivets främsta kännetecken i de arabiska områdena.

Sett till utförandet är det här ingen märkvärdig bok. Den är påfallande enkelt skriven, utan teoretiskt tyngande eller intellektuellt avancerade tankesprång. Men här finns ett patos och en vrede som ruskar om. Och en mängd skrämmande vittnesmål som gör en bedrövad.
Susan Nathans dom är hård: Israel är en etnokrati, en apartheidstat (till saken hör att hon under sin uppväxt tillbringade mycket tid i Sydafrika). Judarnas lidandehistoria har plats enbart för de offer man själv fått utstå en identifikation så stark att den gjort judarna blinda för andra gruppers lidande. Och än värre: man förmår inte se att offret nu antagit bödelns skepnad.

Samtliga israeliska förlag har vägrat ge ut boken. Tydligare än så kan dess betydelse inte illustreras. Historiens illdåd tillhör inte ett övervunnet förflutet, de pågår här och nu: Om detta må ni berätta.

Peter Viktorsson
Annons
Annons
Annons