Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En brygga mellan gudar och människor

TEATERLIV En brevväxling om teater mellan Lars Löfgren, tidigare chef för tv-teatern och Dramatenchef, författare till en bok om svensk teater, och kulturredaktör Curt Bladh.

Annons
Du frågar vad jag vill att en teater i dag skall göra för att förverkliga min dröm om teater? Svaret är enkelt: fortsätta att bära teaterns brygga mellan gudar och människor.
Kyrkan har hamnat i händerna på giriga politiker. Teatern är snart den enda plats där vi tillsammans och gemensamt fördjupa tankar och känslor, låta dem vandra fram och åter och bearbetas mellan skådespelarna på scenen och oss i publiken.
Jag gick och såg premiären på Fedra på Dramaten. Den visar hur människan slits sönder i spänningen mellan den politiska dogmen och drömmen om individens frihet. Scenografin gestaltar ett regelsystem, där människorna dyker upp och försvinner och sällan ser varandra i helfigur. För mig blev det en skarp bild av vårt liv i dag.
När vi går ut från teatern och möter verkligheten inser vi att Racines skildring gäller oss själva, allt från den internationella turbulensen kring teckningarna av profeten Muhammed till vreden här hemma inför oviljan att ta ansvar för att de som drabbades av tsunamikatastrofen inte fick hjälp i tid.
Samma hav som sände tsunamin över tjugutusen svenskar dödar i dramat Fedras styvson Hippolytos. För oss i dag en tillfällighet, för antikens människor en tragisk konsekvens.
Euripides drama spelades första gången år 428 före Kristus. Hjalmar Gullberg översatte skådespelet och repliken:
\" Man inser vad det rätta och det goda är, men gör det inte.\" är samma tanke som Paulus uttrycker i Romarbrevet fyrahundra år senare: \"Det goda som jag vill, gör jag icke. Men det onda som jag icke vill, det gör jag!\"
1677 skrev sedan Jean Racine i Paris sin version av dramat, där kvinnan blir huvudpersonen. 1927 spelades Fedra senast på Dramaten med Tora Teje i huvudrollen, i dag är det en aktris av samma dignitet, Stina Ekblad.
Dramat bärs av språket och den mästerliga nyöver-sättningen på versmåttet alexandriner är gjord av Anders Bodegård. Det är ett svårhanterligt versmått för skådespelarna, men nödvändigt att behålla för pjäsens rytm och fördjupning. Den skolade skådespelaren klarar det, medan den som inte har tillräcklig insikt, utbildning och erfarenhet faller igenom.
Kulturpolitikens kravfyllda satsning på mångkultur inleddes samma dag som premiären. Teatern har alltid varit mångkulturell och behöver inte de pekpinnar som politisk korrekthet i dag riktar mot den. Teatern måste stå emot klåfingriga politiker både regionalt och nationellt och behålla sitt främsta krav, på kvalitet och konstnärlig kreativitet.
Om inte språket och teaterkonsten får verka fullt ut, vem kan då göra världsdramatiken rättvisa i framtiden?

Lars Löfgren

Mer läsning

Annons