Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Fylld av det förflutnas tecken

+
Läs senare
/
  • Ett oskrivet blad eller inte? Steven Pinkers bok är ett inlägg i den klassiska debatten om det är arbvet eller miljön som formar en människa.

Steven Pinker: Ett oskrivet blad Översättning: Per Rundgren Natur och Kultur

Vem har inte hållit ett nyfött barn vid bröstet och förundrats över den hjälplösa, oskuldsfulla och liksom oskrivna varelsen vars liv bara väntar på att tecknas full med mänskliga, fysiska och intellektuella förmågor givetvis långt utöver det vanliga.
Det vill säga om barnet bara uppfostras kärleksfullt och intelligent, som en rar planta i ett växthus. Eller hur?
Fel, fel, fel, hävdar den amerikanske forskaren Steven Pinker i sin mäktiga, populärvetenskapliga bok Ett oskrivet blad.
Visst är varje nyfött barn ett makalöst underverk och ett potentiellt mästerverk. Men den rynkiga lilla krabatens mentala, emotionella och fysiska boksidor är redan fullklottrade med tecken från det förflutna. Barnets genetiska kod har till stor del redan avgjort dess framtid, hävdar Steven Pinker i denna femhundrasidiga, faktaspäckade bok där han dessutom går till storms mot två andra, seglivade, under 1900-talet dominerande, myter om den mänskliga naturen.
Myten om människans inneboende godhet den ädle vilden! och om det så kallade spöket i maskinen, det vill säga idén om en odödlig själ eller att det åtminstone finns någon som roddar spakarna i kroppens gudomliga maskineri.
Steven Pinker svävar inte på målet. Människans natur är till avgörande del medfödd, ädla vildar finns inte och spöket i maskinen är blott ett spöke.
Pinker grundar sina argument djupt i moderna rön inom biologi, genetik, neurovetenskap, evolutionsteori. Inledningsvis gör han också en imponerande filosofihistorisk exposé över ämnet. I slutet av boken blir dock argumentationen tunnare.
Så vem är denne kunskapsspäckade besserwisser?
Till professionen är Steven Pinker professor i psykologi vid Harvard i USA och en världsledande forskare på språket och hjärnan. Han är också författare till en flertal kritikerrosade populärvetenskapliga böcker (framför allt om sin specialitet, språket). Inte minst är han en lysande, underhållande och mycket personlig författare. I populärvetenskaplig världsklass.
Att han introduceras på svenska med just denna bok från 2002 är lite förvånande, eftersom han här rör sig långt utanför sitt specialområde. Men jag kan leva med det. Om du ska läsa en populärvetenskapliga bok i år läs Ett oskrivet blad.
Steg för steg tar Pinker läsaren genom den enorma (pseudo)forskningen om människans natur som förnekar att generna har någon som helst betydelse. Stegvis leder han läsaren mot sina egna, delvis omtvistade slutsatser som bygger på grundstenen att människan är ett djur bland andra. Som alltså på förhand är kodat för en bestämd existens.
Man sväljer inte boken i en handvändning, kan invända mot mycket, men jag läser fascinerat vidare. Ett oskrivet blad är förbluffande, utmanande, provokativ. Pinkers perspektiv är hardcore-biologistiskt, naturvetenskapligt genomrationellt och antireligiöst. Men han är ingen torrboll, tvärtom synnerligen spännande och tankeväckande. Och rolig.
Bitvis för han tankarna till den svenske filosofiprovokatören Torbjörn Tännsjö. Men Pinker har också tung vetenskap på fötterna.
En av Pinkers grundteser är att varje människa inte är sin egen lyckas smed. Vårt DNA har redan i stora drag stakat ut vår framtida väg, även om uppväxt och familj har betydelse, liksom slumpen (också hjärnans tidiga utveckling är slumpartad). Tvillingstudier bevisar just detta. Enäggstvillingar, som delar samma gener, är varandra extremt lika, även om de inte växer upp tillsammans.
Tanken att människor föds olika är ett rött skynke för många, som anar fascism bakom hörnet. Därför inpräntar Pinker gång på gång det för honom självklara. Olikheter mellan individer, kön eller etniska grupper har absolut ingenting med med moral att göra. Varje människa är lika mycket värd. Punkt.
Snarare resulterar idén om att vi föds exakt lika i en moraliskt betänklig elitism, menar Pinker. Om alla från början har exakt samma chans, borde de som förvaltar sitt pund väl hyllas därefter. Som bättre människor.
Dessutom visar genforskningen att jordens idag dryga sex miljarder människor är varandra så genetiskt lika att den mänskliga rasen kan betraktas som ett lyckat fall av inavel. För 100 000 år sedan genomgick människan en befolkningsmässig flaskhals. Sannolikt Härstammar alla människor från ett hundratal, möjligen tusentals individer.
Därför är vi så lika. Och jämlika.
Likväl olika.
Annons
Annons
Annons