Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gamla verk fick nytt liv

/
  • Förutom att vara en bra gitarrist så visade sig Mårten Falk dessutom vara en bra, humoristisk pedagog enligt ST:s recensent.

Fredagskvällens konsert med Mårten Falk ägnades huvudsakligen åt spansk renässansmusik.

Annons

Alla numren spelades på tidstrogna instrument vilket skapade en autenticitet åt framförandena. Det största utrymmet fick musik från 1500-talet som spelades på vihuela, en sorts spansk renässansgitarr. Ett ganska tonsvagt instrument i jämförelse med både barockgitarren och framförallt den moderna gitarren.

Förutom att vara en bra gitarrist visade sig Mårten Falk vara en fin pedagog som på ett både humoristiskt och intressant sätt kunde berätta om de olika tonsättarnas bakgrund.

Det första stycket av Luys de Narvarez var också det äldsta verk som presenterades denna afton, skrivet redan i 1500-talets första hälft. Stycket därefter av samme tonsättare anses också vara det första variationsverk som någonsin skrivits.

Den svala temperaturen i konsertlokalen gjorde nog att Falk inte riktigt kom till sin rätt. Det är svårt att spela i en kall lokal och polyfonin (flerstämmigheten) på vihuelan är nog inte så lätt att bemästra ens i normal rumstemperatur.

Så småningom kom barockgitarren fram, en gitarr byggd av sundsvallssonen Anders Karlsson. Den har en betydligt vassare klang och den kanariske 1600-talskomponisten Gaspar Sanz musik kom verkligen till sin rätt. Speciellt roligt och fint att höra stycket Canarios, en lustfylld virvlande dans, snyggt spelad. Men även den traditionella La Follia blev en fin upplevelse.

Ytterligare något längre fram i musikhistorien spelade Falk en svit av Robert de Visée, där man kan säga att svitens olika satser representerade danser från olika europeiska länder men även Sydamerika. Speciellt fäste jag mig vid sarabanden, en sirlig långsam dans.

Som slutnummer kom så den moderna akustiska gitarren fram i Fernando Sors Introduktion och Variationer över ett tema av Mozart. Här kunde man inte låta bli att jämföra med Anabel Montesinos tolkning av samma verk i Stadshussalongen på torsdagskvällen. Antingen var det en miss av arrangörerna att samma stycke kom att spelas två kvällar i rad, eller också en medveten tanke att publiken skulle få höra samma verk i två tolkningar. Men å andra sidan kan man tänka sig att framförandena skedde inför två olika publikgrupper. Framförandet hamnade klart i skuggan av Montesinos.

Två extranummer bjöds; Tarregas klassiker Minnen från Alhambra. Mycket vackert spelat med föredömlig dynamik. I Anders Nilssons korta verk Spegeln, bjöd Falk på ett mycket fint flageolettspel.

Annons
Annons