Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Gatukonstnären åter på hemmaplan

/
  • En änglafigur som fått hjärtat utslitet av en kompis. Max Magnus Norman tror att hans barnänglar kommer att röra upp en del känslor.
  • Sundsvalls museum är en av flera institutioner som ägnar sommarens utställning åt gatukonst. En av utställarna är hemmasonen Max Magnus Norman, som för ett drygt år sedan flyttade till Stockholm och har varit synlig som gatukonstnär även där.
  • Änglalikt? Max Magnus Norman bidrar till Sundsvalls museums gatukonstutställning med upproriska änglar.
  • Max Magnus Norman ser änglarna som en ekvation som leder till målningen i bakgrunden,

Apor, katter - och nu änglar, som inte beter sig som änglar ska.

För drygt ett år sedan flyttade Sundsvallskonstnären Max Magnus Norman till Stockholm och väckte uppmärksamhet där med sin gatukonst.

Nu är han tillbaka i Kulturmagasinets gatukonstutställning. Och bli inte förvånad om några av hans skulpturer syns till ute på stan också.

Hans apor förvånade en och annan Sundsvallsbo när de klängde i trafikljus eller rodde på Selångersån.

Hans katter orsakade både förvåning och förtjusning i Stockholm. Där kunde de ses spatsera efter det stolta Göta Lejon, guppa i vattnet utanför Fredriksdalsbadet eller klänga fast under Årstabron. De var, inte minst, en kommentar till nolltoleransen mot gatukonst: en vink om att vi vanliga flanörer inte alltid tycker illa om den. Till och med Dagens Nyheter skrev om honom.

Kanske syns en och annan katt på Sundsvalls gator också, i samspel med de barn/änglar som är en utlöpare från museets gatukonstutställning "Det här är inte konst". "Streetsculpture" heter Max Magnus Normans bidrag.

Speciellt för honom är att han inte bara placerar ut ett verk utan flera, vilket skapar igenkänning när man hittar dem lite här och var.

– Jag tror att jag är ensam om min teknik att gjuta i skumplast. Få gatukonstnärer använder skulptur och med min teknik kan jag gjuta ett par om dagen. De ser riktiga ut på håll och de är billiga, så man behöver inte vara rädd för att slösa med dem, säger han.

– Just nu verkar det vara gatukonst som gäller i hela landet. Kalmar, Göteborg, Kulturhuset i Stockholm; nästan alla har gatukonstutställningar. Det finns risk att det blir lite överhettat, säger han.

I Sundsvalls museums "gata" svävar hans barnänglar: en del gör änglalika saker som att blåsa i trumpet och trösta varandra, medan andra röker, sniffar, skjuter och sliter hjärtat ur varandra.

– Bara att det är barn är känsligt; det ska bli intressant att se vilka reaktionerna blir, säger Max Magnus Norman.

Att barn gör grymma saker borde knappast överraska en värld som gjort "Hungerspelen" till den senaste superflugan i ungdomskulturen. Men Max Magnus Norman har en bestämd tanke bakom sina änglar. De samspelar med den stora målningen längst bak i museets gata, "Blam". Den är en parafras på Michelangelos "Adams skapelse", men här bränner människan av ett vapen i synen på skaparen.

– Jag har funderat mycket på existensen, och jag ser universum som en bur som själen är fångad i, säger Max Magnus Norman.

"Vi trivs inte i materien", sa Marx, och själv tänker han sig allt levandes vara, från våra medvetna jag till minsta organisms självbevarelsedrift, som delar av en gemensam naturkraft. Men denna kraft är fången i ett materiellt universum som förödmjukar och mal ner livet som en stor köttkvarn. Ondskan är en produkt av själens frustration, av dess förnedring i materiens fängelse. Det auktoritetstrots som änglarna visar är ett uppror mot den onda makt som spärrat in oss här.

Själv har Max Magnus Norman mest varit gatukonstnär på sistone; måleriet, hans andra konstgren, har nästan vilat sedan han fick uppdraget från Sundsvalls museum, hans första egentliga uppdrag hemifrån sedan flytten. Men han trivs i Stockholm; han har haft utställningar och säljer alla sina verk.

– Jag lever på min konst, och i Stockholm finns alltid en marknad även om jag måste synas hela tiden. Jag ser att det finns en framtid, säger han.

Men visst är det också roligt att komma hem till Sundsvall och kanske uppröra en del känslor. Många minns säkert hans skulptur från 2008 av en dreglande penis, en symbol för urspårad könsdrift, som väckte debatt.

– Det var en liten storm i ett vattenglas, men det är roligt när det händer, säger han.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons