Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Genusinkvisitionen drabbar Holm

Annons
Staffan Waldemar Holm, Dramatenchefen, är villebråd för både den feministiska och mångkulturella inkvisitionen. Allt han gör blir fel.
När han försökte leva upp till regeringens påbjudna mångkultur med \"Sultanens hemlighet\" fick uppsättningen kritik för att mer odla orientalismens myter än motverka dem.
Förra året vägrade han ta emot ett feministisk skampris, nyss har han i Dagens Nyheter uttalat sig om genusperspektiv med att säga sig inte förstå vad som menas med begrepp som vit, medelålders man. Just det Holm anklagas för att odla på nationalscenen.
En genusforskare har undersökt Dramatens personal och repertoar och satt många bockar i kanten för Holms chefsperiod. En extra litet smäll på fingrarna fick han i gårdagens DN av teaterkritikern Ingegerd Waaranperä och en riktig stjärnsmäll häromdagen när Claes Wahlin i Aftonbladet recenserade Holms senaste försök till genusriktighet med pjäsen \"De sju städerskorna\".
Det är, som förr, ett helvete att vara teaterdirektör, inte minst just nu.
Sin verkliga synd begår Holm i maj när han själv iscensätter Shakespeares \"Macbeth\", ett gammalt drama med tolv-femton manliga roller, endast en kvinnlig. För detta får Holm nu bära hundhuvudet, redan i förväg, medan ingen av inkvisitorerna riktar kritik mot den gamla bardens manlighet. I sig intressant: det blir verkligen inte mycket kvar att spela av Shakespeare.
Det största stycket av alla, \"Hamlet\", är ju på samma vis mansdominerat, idel män förutom drottningen och Ofelia; drottningen som hjälpt till att mörda sin make, Ofelia som går och dränker sig.
Holm talar envist tjurskalligt, skulle många säga om teaterns kvalitet. Som teater. Vilket inte är ett gångbart argument. Ty vad är bra teater, enligt gamla kvalitetsbegrepp, mot rätt genusperspektiv och rätt mångkulturellt ljus över föreställningarna.
Något kan det förefalla som avgörs könsjämlikheten av vad Kungliga Dramatiska Teatern spelar. Medan ungefär samma debattörer ler smått försmädligt åt Jämo Claes Borgströms försök att stoppa prostitution och kvinnohandel (slaveri, säger den uppriktige Borgström) kring sommarens fotbolls-VM i Tyskland genom att uppmana det svenska landslaget att bojkotta VM.
Dagens Nyheter ägnar en hel ledare år att fördöma myndighetspersonen Borgström försök att skapa opinion. Vilket ändå förefaller som en rätt naturlig sak för en jämlikhetsombudsman. Och Fotbollsförbundets ordförande, Lars-Åke Lagrell en man som personifierar begreppet stolpskott bara fnyser åt tanken på bojkott, nu med stöd av bland andra Nalin Pekgul, de socialdemokratiska kvinnornas ordförande. Hon som nyss försvarade monarkin med det mångkulturella argumentet att de nya svenskarna tycker om kungen.
Genusdirektiv och mångkulturellt påbud mot vilka man i sig inte kan ha invändningar visar på en ny attityd hos regering och diverse ämbetsverk. Att ålägga ett visserligen offentligt finansierat men konstnärligt fritt kulturliv en inriktning som sällan är konstnärligt motiverad men opinionsmässigt motiverat. Förmodligen är det mot detta Staffan Waldemar Holm opponerat sig, med teaterchefens fulla rätt att själv styra sin teater.
Och därmed drabbats av inkvisitionens bannbullor.

Mer läsning

Annons