Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Granskningsnämnden som väderkvarn

Annons
Ironi går inte hem, en liten enkel elakhet passar sig inte.
Därför fällde granskningsnämnden för radio och tv en liten kommentar av Kjell Albin Abrahamson känd radioröst, uppskattad medarbetare på ST-kulturen i ett inslag om rättegången mot den forne diktatorn Milosevic i \"God morgon, världen\".
Abrahamson berättade om de vittnen Milosevic skulle kalla till sitt försvar, bland dem två tidigare premiärministrar, Konstantinos Mitsotakis från Grekland och Jevgeniv Primakov från Ryssland.
Med den rättframhet soim stundom utmärker Abrahamson alls inget ovanligt i en personlig krönika som denna lade han till:
\"Om Björn Eklund, chefredaktören för Ordfront Magasin, också finns med bland vittnena är inte känt.\"
Vad man kan invända mot denna undra är, möjligen, att Eklund på den tiden nu har fått sparken eller avgått efter allt bråk var redaktionschef, inte chefredaktör.
Nu var det inte av det skälet Eklund anmälde inslaget till granskningsnämnden. Han ansåg att Abrahamson menat att han stödde Milosevic. Vilket är Eklund främmande. I det fallet är han en oskuld; han har inte ens, skrev han till nämnden, tvivlat på att serberna utfört etnisk rensning, möjligen på hur många som drabbades av den. Att han, utan att tveka, tog in en artikel som påstod just detta förnekade serbernas skuld till allt och sedan i den debatt som följde envist stödde artikelförfattaren, Diane Johnston, nämnde han inte för granskningsnämnden.
Som funderade och kom fram till att Abrahamsons lilla formulering stred mot kravet på opartiskhet. Föga hjälpte det att Cecilia Bodström, aktualitetschef på Ekot, och Helena Olsson, gruppchef för \"God morgon, världen\", försökte förklara den verkliga bakgrunden för Abrahamsons lilla elakhet. Sådant som verklighet biter inte på granskningsnämnden för radio och tv. Stämmer inte verkligheten med kartan, i det här fallet radiolagen, håller man sig tveklöst till kartan/lagen.
Så kan Björn Eklund tycka sig vinna en poäng. Medan Kjell Albin Abrahamson som, till skillnad från Eklund, bokstavligen beskådat vad anklagelserna mot Milosevic handlar om får en uppsträckning av en nämnd med liten insyn i både verklighet och samhällsdebatt.
Det drar ett löjets skimmer över denna statliga korrigeringsanstalt som kallas granskningsnämnden, en post censur som väderkvarn.
Annons
Annons