Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Houellebecq – från svartsyn till natt

+
Läs senare

BOK

Michel Houellebecq: La possibilité d'une île.

Fayard.

 

En roman sticker ut bland de 663 som kommer att ha publicerats i den franska "rentrée littéraire", september och oktober månaders bokskörd. Michel Houellebecqs La possibilité d'une île ("Möjligheten till en ö") får det redan upptrissade kulturfrankrike att gå fullständigt i spinn. Efter romaner som Konkurrens till döds, Elementarpartiklarna och senast för fyra år sedan Plattform, förväntas inget mindre än en ursinnig urladdning cynism, sexism och rasism, och/eller en djupt moraliserande samhällskritik. Tidningarna frossar i hur tidningarna frossar i skandalförfattarens nya skandaler, och fem böcker ges ut om fenomenet med den svårstavade bråkmakaren.

 

Den mest omtalade av böckerna om H (okej?), Denis Demonpions icke-auktoriserade biografi "Houellebecq non autorisé", hävdar att H fiktionaliserar sitt liv lika lättvindigt som han blandar in verkliga personer i sina romaner (han har förtalat släktingar under sina riktiga namn).

 

Och? Vem bryr sig? Som modern kritiker struntar jag högaktningsfullt i författarens biografi, auktoriserad eller inte, och koncentrerar mig på hans litteratur.

 

Liksom i tidigare romaner gödslar H med misantropi, pornografi och utläggningar om vår tids konsumistiska tomhet. Författarens alter ego Daniel är en komiker som gör cyniska och rasistiska skandalsuccéer med föreställningar som "100% hat". Precis som för H:s tidigare antihjältar är kärleken för Daniel lika med sexuell njutning, som är lika med livets enda mening. Och den tynar bort medan han åldras och förbittras och yttrar saker som "Mannens sexliv består av två faser: I den första ejakulerar han för tidigt, i den andra får han inte upp den". Men så träffar Daniel kärleken, också här i form av ung sexbomb. Efter ett tag blir han lämnad, och allt blir ännu svartare när till sist också den skyddande cynismen frätts bort.

 

I övrigt engagerar sig Daniel i en new age-sekt som tror på fri kärlek och att människan snart blir odödlig precis som verklighetens raëlianer, vars sektledare den mediesluge Houellebecq har gjort sig kompis med. Romanen är också science fiction, för Daniels levnadshistoria från vår tid läses och kommenteras av hans egna kloner 2000 år in i framtiden, "nymänniskor", utan mänskliga lidelser. Ramberättelsen blir ett effektivt tankeexperiment: Vore evig lycka möjlig utan våra drifter?

 

Liksom tidigare böcker är La possibilité d'une île en linjär utvecklingsroman från svartsyn via en kort fas av fullkomnad kärlekslycka till rena natta. Som tidigare är balansen god mellan filosoferande partier och en spännande berättelse som illustrerar idéerna. Kanske lite väl mycket är som tidigare, de flesta motiven känns igen från förr. Houellebecq verkar bara ha en roman i huvudet, och nu har han skrivit den för fjärde gången. Å andra sidan är den förförisk, hans undergångsvision, och tänkvärd.

 

Annons
Annons
Annons