Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Klassikerns år inlett

+
Läs senare

År 2008 ska bli Klassikernas år. Det är ingen kommitté tillsatt av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth som ligger bakom detta. Nej, det är ett privat projekt. Sådana brukar ju moderater gilla.
Det är ett enormt utbud av böcker. Om man ska hålla sig ajour med det nyutgivna har man mer än fullt upp.
Förr kom det ut en debattbok per säsong. Nu kommer det ju flera stycken, sa en pressad man på sextiotalet.
Nu kommer det flera i veckan.
Dessutom blir det snabb fokusering på vissa böcker. I radio och teve är det olika program om boken X. Våra mest kända tyckare framträder med sina ofta förutsägbara analyser. Ska man förstå något av vad som sägs måste man skynda sig att läsa. Risken finns ju annars att Årets Bästa Bok är helt glömd när man väl fått tid att plöja den.
Länge levde jag i tron att en ocean av tid helt plötsligt skulle uppenbara sig. Bara jag har gjort det och det så. Men livet fungerar inte så. Man startar nya projekt. En del gamla tar längre tid. Dessutom är det ju ett brett utbud i olika medier som slukar mycket av bristvaran tid.
Så det var dags att sätta ned foten. Om jag ska få tid att läsa klassiker och att läsa om klassiker, då gäller det att ta sig den tiden.
Jag gör det inte för att fylla någon kvot eller klara något index utan just för att det är roligt. Tiden får plockas från en och annan tevedeckare och en och annan tidningsartikel.
Men jag kommer inte att läsa något pliktskyldigt, för att det hör till. En gång gav jag mig av någon anledning i kast med Boswells "Samuel Johnsons liv". En obeskrivligt tråkig bok. Som en gammeldags lektion i den gamla pluggskolan. Och till min glädje hittade jag senare boken på en lista över världslitteraturens tristaste böcker.
Jag började nu med Harry Martinsons "Vägen till klockrike". Det är sextio år sedan den kom ut. Att följa luffaren Bolle är spännande och lärorikt. Språket är skönt. Naturskildringarna är underbara. Och man kan i boken ana en del av den civilisationskritik som blev så tydlig i Aniara.
För många sågs Martinson som en framstegsfiende. Istället kan man se honom som en ovanligt framsynt betraktare som talade om miljöfrågor långt innan det blev mode. Martinson var radikal, till skillnad från många som glatt stuvade BNP-siffror och avvisade all kritik som utvecklingsfientlighet.
En viktig förutsättning för att klassikerprojektet ska gå i hamn är förstås att det finns bra bibliotek. Martinsonboken lånade jag via en automat. Om personalen därigenom får mer tid för besökarna är det väl en utveckling som även en maskinkritiker som Martinson skulle ha gillat.
Jag återkommer med rapporter om Klassikeråret 2008.
Annons
Annons
Annons