Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Konsert om de vi minns med sorg och glädje

+
Läs senare
/

Nordiska Kammarorkestern


Radiokören


Ragnar Bohlin, dirigent


Karin Ingebäck, sopran


Anders Larsson, bas


Fredrik Sixten: Requiem


Arvo Pärt: Cantus in memory of Benjamin Britten


Eric Whitacre: When David Heard


Sundsvalls Gustav Adolfs Kyrka

Vad är mera passande på allhelgonadagen än en konsert som talar om de som gått bort före oss, och som vi minns med sorg och säkert också med glädje.

Inledningen till denna kväll blev den självklara; Nordiska Kammarorkestern och dirigenten Ragnar Bohlins tolkning av Arvo Pärts otroligt suggestiva dubbelkanon Cantus in memory of Benjamin Britten för stråkar och rörklocka. Ett långt crescendo med vibratolösa stråkar som kulminerar i både vibrato, fortissimo och klagande klockklanger. Snyggt spelat!

Eric Whitacres When David Heard grundar sig på en text från Bibeln där kung David begråter sin döde son Absalom. Trots att jag hört stycket förut kunde jag knappast hålla tårarna tillbaka när den otroligt välsjungande kören gav mig en upplevelse utöver det mesta jag hört av körsång. Inte undra på att många med mig anser Radiokören vara en av världens absolut bästa körer. Whitacres stycke är så brutalt vackert att man nästan bryter ihop. De ytterligt spännande och långa pauserna mellan fraserna gör att den korta texten hela tiden känns levande och man blir imponerad av att man kan göra sexton minuters underbar musik av denna korta text. Den tolkning som Ragnar Bohlin och kören gav oss är värd all beundran.

Man känner sig stolt över att ha en riktigt fin tonsättare i Fredrik Sixten här i Västernorrland. Han har blivit en av vårt lands mest spelade körtonsättare, med all rätt. Hans verk spelas inte bara här i Sverige, han är också ofta representerad utomlands. T ex är det nu aktuella rekviet, som uruppfördes 1997, spelat flera gånger i USA.

Rekviet innehåller de vanliga delarna i det latinska ordinariet för ett rekviem, med den stora skillnaden att Sixtens nära vän Bengt Pohjanen skrivit och tillfogat svenska texter som Fredrik Sixten interfolierat i satserna. Mycket välgörande och originellt. Kyriet har något som ibland påminner om svensk folkmusik och Anders Larssons vackra och kraftfulla basröst med utomordentlig artikulation stod sig utomordentligt väl mot både orkester och kör. Sanctus-satsen inleds med ett skarpt pizzicato i stråkarna och här, liksom i alla satser märks tonsättarens fina orkesterbehandling tydligt. Sopranen Karin Ingebäck gav prov på en vacker röst och fin inlevelse i Pie Jesu som följs utan avbrott av en väldigt vacker körsats i Agnus Dei. Efter ett kraftfullt Libera Me avslutas det hela som sig bör med In Paradisum vilket gav små, men dock tydliga associationer till motsvarande sats i Faures kända rekviem. Hela stycket genomfördes på ett mycket fint sätt där både kör, orkester och solister gjorde mycket helgjutna insatser.

Annons
Annons
Annons