Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En bildvärld av romantik och humor

+
Läs senare
/

Galleri Spaze

Litografi av May K Leôn

9 april -21 maj

Flirt, romantik och det goda livet. Och så humorn.

Det är ledmotiven Halmstadskonstnären May K Leöns bildvärld. Hon är en av många som hittat till lilla Vikmanshyttan i Dalarna, orten som hamnat på den svenska konstkartan tack vare sina möjligheter till stentryck.

När hon nu för första gången ställer ut i Sundsvall är det med bilder som genom en kombination av stentrycksteknik och konstnärsskicklighet mer liknar penn- eller kritteckningar än tryck: med mustiga färger och med former och textur som både är bestämda och finskurna.

Hennes behandling av miljöer - skyar, träd, mångator, detaljer - är värd många extra blickar. Säreget färgsprakande och fantasifull förstärker miljön det i övrigt så livsbejakande och sinnliga i bilderna. Hon är också stilsäker när hon återger sina människor, och det är dem allt kretsar kring: män och kvinnor, relationer, romantik och livsnjutande.

Här är knubbiga och frodiga fruntimmer i ständigt kärleksspel med tjocka och välmående herrar. Här är vinet, konjaken, den goda maten; månskensfrierierna och skridskoturerna, soffpussandet (ibland med svartsjuka katter i bakgrunden) och biosalongssvärmerierna. Här klättrar njutningsglada munkar på repstege upp till nunnorna, här festas och flirtas på kalas; här är människorna allt annat än vackra men alla duger ändå i den ständiga attraktionens värld.

I den finns inga sorger och bekymmer, ingen ojämlikhet och över- och underordning. Nattens drottning, som svingar sitt vinglas alldeles ensam medan hon betraktar staden, tycks också hon inspirerande nog vara fullständigt nöjd. Inte ens hos glädjeflickorna finns spår av misär eller utsatthet: de är njutande kvinnor, inte köpta kroppar. Om det är något som skorrar bland motiven så är det just detta - här går sorglösheten väl långt; klyftan mellan den svarta verkligheten och den glättiga bilden blir för stor.

Men så länge det skojas med vanligt folk, eller för den delen munkar, Skagenmålarnas överklassmodeller, direktörsklubbarna i bastun eller våra allmänmänskliga futtiga bestyr blir det bara roligt och godmodigt. Mallorcaresenärerna, där frun tronar överst på väskhögen och mannen får dra hela transportlasset, är rar och ömsint; inte heller är problemen hos den stressade mamman med busfröna större än att bilden lockar till skratt. Och avunden hos de både tjejerna, som upptäcker att kompisen gått ner i vikt, blir en träffsäker känga åt kvinnlig fåfänga.

För det är ju med oss May K Leôn leker, och våra klichéer och drömmar om bekymmerslöshet. Om vi inte kände igen oss, åtminstone något lite, i längtan efter att kunna ge upp all strävan och ägna oss åt ett enkelt och okomplicerat njutande, skulle vi inte le så innerligt åt dessa bilder.

Annons
Annons
Annons