Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Förtätade önskevärldar

+
Läs senare
/

Galleri Spaze

Målningar av Lars-Åke Högstedt

11 september - 23 oktober

Frisersalongen Spaze på Bergsgatan är sedan något år tillbaka också stundtals konstsalong: på de rymliga vita väggarna finns all den "space" konstnärerna kan önska för att slå upp stora och många bilder.

Inte minst passar det Lars-Åke Högstedt, som gärna tar ut svängarna i såväl storlek som färg och teknik. Han har verkat i Sundsvalls konstliv i ett par decennier och har nu ateljé i Sidsjö. Här tar han tillfället i akt att visa upp sig från flera sidor.

Alla vet att växtriket lever, fast ingen ser det - i alla fall om man, som vi människor, visuellt förknippar liv med rörelse. Lars-Åke Högstedts målningar gör det livet synligt. Här tycks marken koka, skälva och leva; här är naturen i den prakt och rikedom som hjärnan skänkt minnena av den, snarare än den som faktiskt existerar.

i "Höstbild" är lövverket en sprakande, tät och lysande blomsteräng som sprutar fram mot betraktaren. I "Merlo slottspark" lever markvegetationen sitt eget liv; som om man ser ner på en kryllande liten civilisation, en myrstack av naturväsen. Njutbar är nattstämningen i "Lysmaskträdet", som knappt kan stå stilla på grund av allt liv som trängs i det; i näckrossjön tycks vattnet springa runt blommorna. Kring flugsvampen, "Amanita muscaria" verkar varenda mikrob och vätte i skogen vara uppe och springa.

Någon gång tar han flera steg bakåt och målar landskap sedda på avstånd: de är samlade, mer rätlinjiga. Stadiga, om än ganska sagobetonade, är husen i "Novembersnö" - men i förgrunden har träden svårt att stå stilla och även här är leken med färger gefundenes fressen för fantasin. I samma stil går "Var var det jag la den?" - den förvirrade snögubben som mot en fond av aprikos och silver letar bäst en snögubbe kan med sina spretiga armar.

När han målar människor är det på ett helt annat sätt. De är stramare, mörkare, hårdare: nu är det inte längre saga utan verklighet. Clownfiguren med cigarrett med titeln "Jag trillar dit varje fest" utstrålar tuffhet och oberäknelighet. Man med huvudbonad" har mycket svärta i sig. "Ängeln Gabriel" är här en medelålders man med silverhår och nobelt ansiktsuttryck. Det är svårt att få ihop en ängel med en ålder; därför ger titeln denna bild en extra laddning.

Även om variationen är intressant i sig är det ändå de slösande, fartfyllda naturmotiven som etsar sig fast. De har en rikedom, en påhittighet, en mystik trots att de egentligen är väldigt öppna. De erbjuder, var och en, en förtätad önskevärld, ett litet skumbad för fantasin. Här är naturen i sanning besjälad.

Annons
Annons
Annons