Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fräcka och annorlunda smycken med miljötänk

/
  • Återanvändning och att ge föremålen nytt liv i ett nytt sammanhang är Paula Lindbloms grundtanke när hon skapar sina smycken. Ett halvt kinderägg har blivit en färgstark ring.
  • En tvålförpackning blir till någonting helt annat med mängder med små fastsatta pärlor.
  • – Alla smycken jag skapar går att bära, vid rätt tillfälle, tycker smyckeskonstnär Paula Lindblom, född på Alnö men bor sedan länge i Göteborg.
  • Deodorantkulor blev till ett fint kulhalsband i Paula Lindbloms händer. Recyclingtanken finns bakom allt hon gör.
  • Ingen massproduktion. Varje smycke är unikt och finns bara i ett exemplar
  • Klippdockorna är ett loppisfynd som plastats in och fått en pärlkedja och ett speciellt plastasklås.
  • En porslinshund fick vingar och blev ett hängsmycke
  • Det är använda schampofalskor. Det är små porslinsdjur. Tillsammans blir de nya smycken.
  • Paula Lindblom har gjort sig ett namn som smyckeskonstnären som

En porslinshund med vingar i en pärlkedja. Ett gäng deodorantkulor blir ett vackert halsband. Så ser det ut när smyckeskonstnär Paula Lindblom ställer ut på Galleri 8.

– Jag är loppisföremålens räddare och recyclingtanken finns hela tiden i botten. Samtidigt vill jag att man ska bli glad och tycka det är kul, precis som jag tycker när jag skapar smyckena, säger hon.

Annons

Det känns lite ovanligt och skruvat. Det som först ser ut som en annorlunda och färgglatt halsband är i grunden en gul plastcitron och en massa små svarta pärlor.

– Det finns ett politiskt statment i det jag gör. Recycling. Jag laddar det genom att sätta de olika föremålen i en ny kontext, som i de här deodorantkulorna som blir till ett vackert pärlhalsband och fyller en ny funktion, säger Smyckeskonstnär Paula Lindblom.

Hon har flera konstutbildningar i bagaget. Bland annat på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Men hon är också utbildad silversmed.

– Man måste lära sig tekniken först innan man kan jobba med andra material. Idén är vägen, inte materialet. I bland tar det ett år att göra ett smycke för jag söker och söker efter rätt material, säger hon.

Hon kallar sig nu för Göteborgare, men hon är född och uppvuxen på Alnö. För sju år sedan blev hon färdigutbildad smyckeskonstnär. Men intresset fanns redan när hon växte upp utanför Sundsvall.

– Det började redan när jag var liten och vi slipade snäckor och gjorde saker i cernitlera. Det lilla formatet har alltid tilltalat mig, det pyssliga, säger Paula Lindblom.

På utställningssalens vita pedistaler har hon ställt små rektangulära öar med blå sarg och grönt plastgräs. Där har hon lagt några av halsbanden.

– Det passar bra genom att jag kommer från en ö. Det var viktigt att det blev rätt blåfärg. Det är ingen slump, jag jobbar inte med slumpen, säger hon.

På en av öarna ligger ett halsband med hängande klippdockor, som hon hittade på loppis i Sundsvall. De är inplastade och så har de fått en kant av plastpärlor. Låset är en liten plastask.

– Jag jobbade tre månader för att få till låset, säger hon och knäpper upp locket.

Där inne finns ett bokmärke och locket har fått samma form genom att Paula har gjort små, små hål i plasten.

– Allt här inne går att bära, eller så kan man hänga upp halsbanden som en fönstermobil, säger hon.

För att ge tydligare exempel på det visar hon ett antal fotografier som framförallt visar män som bär hennes smycken.

Tidigare använde hon också guld, silver och titan i sina smycken, men i dag ligger fokus mer på porslinsdjuren och recycling. Hon vill inte att materialet ska ha ett egenvärde. Förut smälte hon in de små djurfigurerna i plastdetaljer. I dag borrar hon mer och sätter ihop allting med nylontråd. Det är ett pillerjobb.

– Det är lite meditativt. Och varje pärla jag sätter dit är lite kärlek, säger hon och visar en tvålförpackning som hon har satt fast mängder med små pärlor på.

Det kan ta ett år att göra ett smycke. Alla blir unika.

– Det är ett val jag har gjort, att inte massproducera. Jag jobbar extra som bland annat lärare i silversmide för att kunna göra det jag vill, utan att kompromissa med min konst, säger hon.

I en gammal schampoflaska ligger en liten säl. I en annan sitter en porslinspingvin.

– Det jag vill är att man först ska se ett smycke, sedan börjar tänka och känner igen plastflaskan från sitt badrum. Och pingvinen kanske man har haft tandpetare i. Det ska ge något till betraktaren, eller så kan de åtminstone fundera: "hur tänkte hon här". Då blir jag glad, säger Paula Lindblom.

Sedan 2003 har hon haft en till två utställningar per år. Utställningen på Galleri 8 pågår fram till 16 juni.

Annons
Annons
Annons