Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

God grafik från hela landet

+
Läs senare
/

Nya Galleri Versalen, Rådhusgatan 26 (Almamia lilla scen)
15 från Grafikens Hus
20 - 24 februari (onsdag 16-19, lördag-söndag 12-15)

Efter sammanslagningen med Almamia lilla scen och återuppståndelsen av Galleri Versalen i de gemensamma lokalerna har Sundsvalls Konstförening levt ganska anonymt. Men nu står man värd för sin första utställning sedan flytten, och fler är på planeringsstadiet.

Denna är liten men naggande god: en vandringutställning från Grafikens Hus som svenska konstföreningar får ta del av, med några stickprov av svenska professionella grafikkonstnärers verk. Och uppenbarligen vald för att bjuda en mångfald av stilar.

Det enkla och sparsmakade förknippas ofta med grafik, och det kan knappast bli enklare än Jan Håfströms "Pojken"; svarta linjer på vitt men ändå så uttrycksfull att man förstår att pojken är allt annat än bekväm i sin sjömanskostym. Men grafik kan också flöda av färg, som den bjärta "Speglingar" av Christel Copp, en varmt karmosin- och klarröd solkväll över fartyg som lagt sig till kvällsvila.

Björn Wessmans "Sen skörd" är också färgrik; en vidsträckt vy där blåtonen antyder svalka och hög luft, men mer en annalkande än närvarande höst. Ett milt, stramt och lite gammaldags färgspel finns i Lenny Clarhälls Alice i Underlandet-bisarra blandning av stilleben och landskap. En fläkt av det mondäna livet utgör Ulrika Anderssons modekvinna à la äldre tider framför en lekfullt konstruerad fond av skyskrapor.

Nyanserad i det grå är Mattias Fagerholms "Oder"; fastän allt är i gråskala upplever man intensivt den sista stunden av solljus innan mörkret tar vid, och hur silhuetterna av träd och en flyende fågel blir allt svartare och kompaktare. Mattias Olssons porträtt av Ingmar Bergman är i stället fragmentiserat, uppbyggt av hundratals små linjer och segment; Catharina Warme-Hellströms "Blad att leva i" är sagorolig med det lilla växthuset under frodga jätteväxter.

Lars Nybergs pyttesmå torrnålsbilder är något av det mest finstilta, detaljerade, ömtåliga och ömsinta man kan se: han återger vinterns kala träd som ingen annan och dessa bilder måste man gå riktigt nära för de är som en viskning och ändå hur tydliga som helst i sin egen minivärld.

Ett tvärsnitt av den svenska grafiken i dag i en liten men sevärd utställning.

Annons
Annons
Annons