Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hösten och stillheten i norr

+
Läs senare
/

Konstrecension
Akvarell och metall av Annakarin Wennerberg
Matfors bibliotek
3 - 28 oktober

Det är inte ofta man kommer in i en utställningslokal och möts av ett så totalt lugn som här.

Konstnären är född på Alnön och nor numera i Jämtland, och hela utställningen är en hyllning till den norrländska naturen. I välkänd akvarellteknik, åt det lite skarpare hållet, skildrar hon landskap, årstider - främst hösten och vintern - evighetens stillhet, som den uppträder i naturens orubbliga cykler.

Djuren kan, särskilt i blyertsteckningarna, bli lite naivistiska, som hörde de hemma i en Astrid Lindgrenberättelse. I "Grav med häst" ser jag inte döda gestalter utan hästen och hans mänsklige vän som ligger och sover, sida vid sida som de bästisar de är. Detta, samt fjällkorna, är det närmaste befolkning man möter; om människan gör sig påmind är det oftast indirekt, genom en diskret liten stuga här och var. De är dock sällan huvudmotivet - med undantag för tre små bilder med stilla sagoboksskimmer över sig, där husen är i centrum, tryggt insvepta i naturen snö eller höstdimma. Men annars gäller regeln att om husen ska vara med får de underordna sig och smälta in i landskapet.

I att skildra vatten är Annakarin Wennerberg mycket skicklig. Vattenspeglingarna är knivskarpa, ibland skarpare än i verkligheten men det är ju så man vill ha dem, påminns man om. I "Bäck med vass" står det glittrande och levande vattnet mot en sparsmakad växtlighet, ett vatten där det komplicerade spelet mellan vithet och färg inte bara visar vattens blänk utan får det att röra sig. Man känner hur bäcken rinner mot en. I "Snöslask i maj" visar hon skickligt att vägen är lika vattenbelagd som älven.

Också skyarna är levande, färgstrimmiga ibland mot höstbleka växter men även i grådagern välvande och rörliga. Ofta får man känslan av att den larmande samtiden är långt borta. I det ljuset är kalhygget en ganska modern miljö, men till och med här hittar konstnären en stilla skönhet med de sista snöresterna och storskogen lurande i fjärran. Metallfåglarna som utgör vedkorgar och andra bruksföremål andas samma Norrlandsnatur.

"Bokskog" har en helt annan färgpalett, men så är det inte Norrland heller. I motiven från norr känner man svalkan, det lilla bettet i isluften en höstdag. Man känner rymden, lugnet, stillheten, tidlösheten. Det finns en stor kärlek i dessa bilder - kärlek till den landsända som vi älskar, alla vi som vill bo här.

Annons
Annons
Annons