Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stenstans formvärld återuppstånden

/

Galleri Versalen

Stenstadsperspektiv

Textil form och metallskulptur av Vicci Andersson Sjöbom och Susanne Arnfridsson

17 april - 1 maj

Annons

Sundsvalls Stenstad är inte bara hus, den är också en julafton av formrikedom för konstnärer att inspireras av.

För fem år sedan deltog konstnärerna/konsthantverkarna Vicci Andersson Sjöbom och Susanne Arnfridsson i ett projekt kopplar till ISKA, Industrisamhällets kulturarv, med sikte på att ta fram konsthantverksföremål inspirerade av lokalhistorien. De har fortsatt att inspireras av Stenstan och visar nu sin första stora gemensamma utställning med resultatet.

Wikströmska huset på Esplanaden har bland annat gett de medaljonger som Vicci Andersson Sjöbom arbetar med i tapeter och kuddar. I flera föremål fäller hon också in fragment av texter, som dock är svåra att uppfatta som bilder; de är och förblir texter och när man inte kan läsa ut ett sammanhang ur dem känner man sig snuvad. Medaljongerna, rombformen från Sveateaterns portal och smidesgrindarna på handdukar bär däremot helt sig själva och ger ett stiligt och stilrent intryck. Hon tar glädjande nog också upp former från interiörer som annars inte är tillgängliga för allmänheten, bland annat i skönt snirkelmönstrade glasfat med fin ljusbrytning.

Susanne Arnfridsson har på väggen byggt en hel Esplanad med sina underfundiga, småknarriga, gammalskogsknotiga och sagobokscharmiga trådträd. Att metalltråden är som vackrast när den inte är alltför hårt hållen, och formerna den skapar inte är alltför stränga, går igen i träden. Men det blir också uppenbart i de glesa fat och skulpturer där tråden vindlar sprött och sirligt men ibland förtätas, som när blomrankor och bladformer ibland tycks göra piruetter av snurror och kringlor. För det smäckra och högresta är trådtekniken också ypperlig, som när den återger spiror och vindflöjlar.

Stenstadens formvärld är en aldrig sinande källa av skir och skön rundhet, av rankor, snirklar och ständigt flödande glädje som ändå aldrig blir oförblommerad eller vulgär. Här återges den dessutom allt annat än porträttlikt; föremålen står mycket väl på egen hand och den som saknar kopplingar till Stenstan kan se på dem som på vilket annat konsthantverk som helst.

Men för oss som har känsla för Stenstan är det roligt att den ännu inspirerar konsten, och kanske ännu roligare att den flätas in i människor liv via de nära bruksföremålen.

Annons
Annons
Annons