Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Uttryck med små medel

+
Läs senare
/

Olja, grafik och emalj av Inger Thurfjell
Galleri Lustgården, Skärgårdsvägen 18, Alnön
22 - 30 mars
Öppet: on - sö 11 - 16

Bildspråket är en avspegling av den person jag är, var jag befinner mig och vart jag är på väg, skriver Luleåkonstnären Inger Thurfjell. I hur hög grad personen/personerna på bilden rentav är hon själv må vara osagt, men oaktat det är det få konstnärer som så definitivt fastslår att deras eget liv och livsprocesser har stor del i vad de fäster på bilden.

Men man tror henne, inte minst då hon i perioder då hon inte verkar som heltidskonstnär arbetar som psykolog. Det mest slående i hennes bilder är nämligen de små och subtila uttryck som hon lyckas fånga på ett nästan omärkligt sätt.

Själva bildspråket skulle jag spontant förknippa med kvinnors sätt att blanda något enkelt och självklart, nästan naivistiskt uppriktigt, med humor och självdistans. Hon är säker i sin stil och trogen den, och lika säker i färgerna: grunden är mild men när hon drar på med rött och orange gör hon det bestämt. Inte minst i de små trevliga emaljbilderna gör färgerna den redan glänsande ytan extra solid.

Motiven är kvinnor, flickor och hundar; konstnärens egna kungspudlar finns här. Sådan matte, sådan hund, tänker man inför "Årsmöte i pudelklubben" - här är damerna lika nobla som sina djur. Och den stora kungspudeln med krona är också kung i konstnärens värld: dess nådiga blick visar att den vet sitt majestät.

Och inte minst i de mindre bilderna är ansikten och gester förvånansvärt talande för att vara så sparsmakade. Ömheten i "Flickans mamma" är stark fast de bara lutar sig mot varandra. I "Det reder sig nog" klappar en liten hand tröstande en annans hand. I ett ansikte ser man att någon fått en begynnande idé - "Ska fundera på saken" heter målningen - och i "Mamma sa att jag fick" har flickan just blivit påkommen med något; hennes min antyder att hon har en liten hemlighet. I "Tror du jag bryr mig" tittar flickan gäckande fram under lugg.

Hundarnas minspråk är lika påtagligt. I "Säger inte vart vi är på väg" springer hundarna fort men en kastar hemlighetsfullt en blick åt sidan - det är stora saker på gång i hundvärlden. "Du och jag, Assar" är solens (eller månens) samhörighetsblinkning till hunden som skäller på den Och den nära relationen barn-djur framgår i "Håller ihop" där flickan och hunden båda bär klänning. Där är djuret en jämbördig lekkamrat.

Intressant är att dessa små signaler går fram; större än så är inte de tecken vi ger varandra i miner och gester. Det är skickligt fångat och framburet både medvetet och avväpnande.

Annons
Annons
Annons