Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att skilja mellan äkta och falskt

/
  • Louise Lyberg, konstexpert känd från Bukowskis och Antikrundan, berättade i går om konsten att skilja mellan äkta och falska verk. Här är hon med en alldeles äkta målning av Gnarpkonstnären Karin Olsson.
  • Louise Lyberg har lyckats avslöja många förfalskningar, men hon har också tvingats bevisa att målningar är äkta som fått rykte om sig att vara falska. Karin Olssons målning i bakgrunden är dock helt äkta.
  • Konstkännaren Louise Lyberg.

Det kan vara stilen som inte stämmer. Fel sorts papper. Eller alltför moderna färger.

Under sina många år som konstkännare har Louise Lyberg sett en hel del i förfalskningsväg.

I går berättade hon för Senioruniversitetet Sundsvall om hur hon avslöjat falska målningar - och rentvått äkta.

Annons

Att kopiera någon annans målning är inte att förfalska. Men sätter man dit någon annans signatur - ja, då är brottet ett faktum.

Under 25 år har Louise Lyberg bedömt konst i auktionsvärlden, vilket hon fortfarande gör hos Bukowskis, och många har sett henne i Antikrundan. Ofta är det detaljer som väckt hennes misstankar om att något inte står rätt till - vilket förstås förutsätter grundliga kunskaper om såväl konsthistoria som enskilda konstnärers stil och vanor.

När en Carl Kylberg-målning kom in till auktionsfirman och såg ovanligt blank ut baddade hon ett hörn av den med en viss kemikalie. Färgen löstes upp.

– Det var inte olja utan akryl, och den existerade inte på Kylbergs tid. Så förfalskaren fick gå under namnet Akrylberg, säger hon

En annan gång lämnade en person in en person en målning som han hävdade var Emil Noldes. Den gången lossade hon ramen och fann att målningen var gjord på omslaget till ett kollegieblock, som var ett okänt fenomen då Emil Nolde målade i en stil lik målningens - före 1914.

Vissa kopior görs inte för att luras. Kanske sker det i studiesyfte eller kanske trycks de i billighetsutgåvor helt ärligt. Men så går åren, tavlan byter ägare och hamnar hos någon som inte känner dess bakgrund. Så fanns på 50-talet företag som gav ut portföljer med tryck av kända verk, som många nutida ägare tror är äkta verk av Zorn, Grünewald eller Dardel.

Mer försåtlig var sjukpensionären som drygade ut kassan genom att måla samiska motiv och sälja den under signaturen Nils Nilsson Skum. De dyker fortfarande upp på marknaden, så det gäller att se upp om man blir erbjuden en Skum-målning.

– En sameexpert kunde påvisa att det fanns 400 etnologiska fel i dem. Fel färger i dräkterna, fel seldon och så vidare, säger Louise Lyberg.

Riktigt sorglig var historien om den Kandinskyakvarell som Ernst Stenhammar, bror till tonsättaren Wilhelm, köpte av konstnären till sin bror. Den skänktes sedan till ett barnbarn, som lät sig övertalas att låna ut den till en "ambulerande konsthandlare" som ville göra vykort av motivet. Senare visades det sig att det hon fick tillbaka var en förfalskning. Det äkta verket, värt miljonbelopp, såldes i England.

Ibland har motsatt scenario spelats upp. En jultomte signerad Jenny Nyström såg inte alls ut som den borde och Louise Lyberg trodde hon stött på en klumpig förfalskning.

– Men den var alldeles äkta. Jenny Nyström var bara väldigt gammal när hon målade den, säger hon

Det kan tyckas korkat att förfalska målningar av konstnärer som är i livet, men också det görs. Louise Lyberg minns verken signerade Erland Cuberg.

– Jag var tveksam, för de var för mycket rödfärgade. Men de hängdes ändå upp, säger hon.

Snart dök Erland Cullberg själv upp, med håret på ända och färg upp till armbågarna. Han slet fram en pensel och Louise Lyberg berättar hur han i ilskan målade stora vita kors över bilderna.

– Men efteråt ringde en person som ville köpa dem. 'De är ju falska', sa jag. 'Inte nu längre', sa han. 'Nu har ju Cullberg målat på dem'.

Annons
Annons
Annons