Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika av Anita Jacobson: Mardrömsresan som gav god utdelning - det blev en filmroll

Krönika

Annons

Redan provfilmningen var dramatisk. Jag hade fått för mig att vi skulle ta bilen ner till Stockholm. Var nyskild och ville visa mig på styva linan. Att mamma klarar biffen! För att det inte bara skulle bli en lång varm bilresa på 40 mil och sedan vända hem igen så bokade jag in oss på Yasuragi – ett hotell med SPA influerat av Japan. Jag visste att det skulle gå hem hos barnen. Det här var 2013 och Yohio var på tapeten och allt som hade med honom att göra var extra populärt, så som sushi och Japan.

Det var mitt i högsommaren och bilens AC hade typiskt nog slutat fungera så det var en rejäl bedrift att ta sig ner till huvudstaden utan att helt tappa fattningen. Med ett stadigt grepp om ratten och med tungan rätt i mun styrde jag genom tunnlar och filbyten ut till det rogivande Hasseludden. Det här gick ju riktigt bra, tänkte jag lättat.

Stockholmstrafiken - aldrig mer, enligt krönikören.

Vad jag inte visste var vad som väntade dagen efter; att ta sig till adressen för provfilmningen som låg i Gröndal. Allt såg så enkelt ut på Google maps men i verkligheten kom avfartsvägen på tok för snabbt. Innan jag visste ordet av så befann vi oss mitt bland vägtullar, spårvagnsspår och enkelriktat.

Och tiden tickade på. Ett sms skickas i panik om att vi är lite sena men att vi kommer. Vi får ett snabbt svar om att de redan packat ihop. Vi skulle enligt dem varit där för en timme sedan. Någon hade angett fel tid men de skulle vänta.

Efter att ha kört som en stressad duracellkanin som rymt från vischan råkade vi mirakulöst ändå hitta rätt tillslut. OCH en parkering! Gatan vi skulle till låg något kvarter bort men jag vägrade köra en meter till och lovade dyrt och heligt att ALDRIG mer köra bil i Stockholm! Det var en rätt sliten Johannes Nyholm vi fick träffa. De hade provfilmat barn hela helgen. Min yngsta dotter var den sista av ett fyrtiotal. Och det var ju för väl att vi hittade dit ändå för Katarina var den som fick rollen!

Det var ett riktigt äventyr som väntade oss med en vecka på Åstol med krabbfiske och lovligt pallade vindruvor hos författaren Birgitta Stenberg varvat med kostymprov och förberedelser. Därefter en vecka i Danmark med vackra Skagen som fond för själva inspelningen. Men filmarbete är inte bara en dans på rosor. Det var även tidiga morgnar och ett hektiskt schema med scener som ibland kunde vara jobbiga rent psykiskt.

Katarina gjorde saker i sin roll som hon aldrig skulle ha stått ut med som privatperson. Bland annat skulle hon titta in under ett toalettbås där hennes skådespelarmamma befann sig. Det var bland det äckligaste hon varit med om; att ligga på ett golv som stank piss. Men hon gjorde det ändå. För filmen.

Nu sitter vi på tåget på väg ner till Göteborgs filmfestival. Filmen har premiär och blivit utvald att tävla i Startsladden. Det är ett prisat gäng som vi kommer att få återse. Ett riktigt guldgäng! Tre guldbaggar blev det för Johannes film Jätten. Bästa manus, bästa mask och årets bästa film. Och nu är det dags för kortfilmen Speldosan att beträda röda mattan och vi är där. I tid.

Läs mer av Anita Jacobson: Orden försvinner när allt vettigt sätts ur spel

Om storstadssorlet bara visste hur tystnaden mår

Anita Jacobson.

Annons
Annons
Annons