Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: En attraktiv kommun borde ha en stadspoet

/

Krönika

Annons

Asparna applåderar inte längre. De står i sanning nakna och väntar på att snön ska omfamna dem.

Själv bär jag min kropp och hjärna ut på en motionsrunda bestående av en blandning mellan löp och promenadsteg ackompanjerat till ett ständigt flöde av kontemplation. Jag bär min hjärna. Detta förunderliga organ som är lika oändligt komplext som självaste universum. Jag bär på universum. En liten bit av universum som jag har fått förtroende att förvalta.

Mina tankar gör en djupdykning och hamnar i ett svart hål. Hålet som vi försöker fylla med det vi kallar liv. Och meningsfullhet.

Livet som inte är något som bara ska klaras av utan som ska levas fullt ut och gärna med njutning. Men nog är det mycket som bjuder upp till motstånd. Det är inte enkelt att leva. Jag tycker att jag får kämpa varje dag. Men så lever jag väldigt tätt med ensamheten. Och det är där jag måste verka som författare och poet. Ur ensamheten växer något som vi gemensamt kan dela och fylla tomrummet med. Musik, litteratur och konst. Kort sagt allt det där vi kallar kultur. " "

Kultur är det som bär den stora massan genom den grå vardagen. Något livsviktigt. Ett samhälle utan kultur är ett mycket fattigt samhälle. Och vill man i krig förinta ett folks hela identitet så angriper man kulturbyggnader. Ett levande och rikt kulturutbud är en hög inflyttningsfaktor för en stad. Där det finns kultur kan man leva och må bra.

Trots den vetskapen så möts kulturutövare redan från tidig ålder av ett gigantiskt motstånd. Det handlar om att passa in i de fyrkantiga ramarna. Att välja en utbildning som leder till ett ”riktigt” jobb. Som om ett kulturarbete inte vore ett riktigt jobb. Det är inte bara riktigt utan även viktigt. Men varför ska det vara så svårt att ge kulturarbetare en skälig lön och en given plats i samhället? En plats de så väl förtjänar.

För nog behöver vi var och en mer kultur till livs? Det är en investering i hälsa och borde vara lika självklar och viktig som att satsa på sjukvård eller idrott.

Inom ramen för Skapande skola har elever möjlighet att få en dos kultur till livs. Häromdagen besökte jag fem fantastiskt fina klasser i årskurs sju på Nivrenaskolan i Kvissleby. De var både intresserade och engagerade. Och när poesin når ut och fram så händer något magiskt i mötet.

Och kanske göt jag mod i någon framtida kulturarbetare till att gå sin egen väg. Mellan lektionerna satt jag i lärarrummet och mitt besök gav även en viss påfyllnad till personalen. Jag framförde några alster ur mina senaste diktsamlingar och de ville höra mer. Vi skämtade om att alla borde ha en poet på arbetsplatsen. Eller varför inte en ambulerande poet som någon gång om året dök upp och gav personalen det där lilla extra som ger livsenergi.

Det fanns en tid då man kunde vara anställd som hovpoet. En riktigt attraktiv kommun borde ha sin egen stadspoet. Det skulle klinga fint och ge applåder!

Läs mer av Anita Jacobson: Vi måste slå oss ut ur dimmorna och säga ifrån

Det är något fel i vår syn på kvinnan

Annons
Annons
Annons