Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vi måste slå oss ut ur dimmorna och säga ifrån mot högerextremismen

/

Annons

Det är dimmornas tid vi lever i. Där allt som borde vara klart och tydligt gömmer sig i de grå ridåerna av dis som lömskt ramar in landskapet och ger det ett nästan romantiskt sken. Det är som om vi voro fångna uti ett kalejdoskop som vi ivrigt ruskar på i förhoppning om att åter se klart men fram träder bara ännu en förskönad och i dimmor höljd bild.

Folk ropar men inte tydligt nog. Ingen sätter ner foten ordentligt. Och om foten sätts ner så är det i efterhand. Tveksamheten dröjer sig kvar även i ursäkten. I realtid ska det rapporteras även om där inte finns något nytt att rapportera. Extrasändningar är på tapeten.

Och våra vardagsrum fylls av allt annat än färger som gifter sig. Samhället ter sig som en dysfunktionell familj som skulle behöva en längre tids sessioner hos Jesper Juul.

I realtid bröt hon in, den unga kvinnan med stort rättspatos och mod; hon grabbade tag i mikrofonen och med en kraftfull rundgång, stark som en mistlur, tjöt hon liv i panelen och den nickande publiken. Hon var prinsen som väckte det hela sovande slottet och sa att kejsaren är naken. Det var på bokmässan i Göteborg det hände – där yttrandefriheten skulle råda och n-ord diskuteras och nazister sågs flanera.

På scenen skämdes de och publiken skruvade generat på sig. Den unga kvinnan hade för ett ögonblick skingrat dimmorna och allt blev pinsamt naket uppenbart. En nästan helvit panel så när på Patrik Lundberg satt och diskuterade huruvida n-ordet kunde användas eller inte. Den unga kvinnan var med rätta upprörd över hur det ens var möjligt att något sådant kunde diskuteras på Författarförbundets Litteraturscen på en bokmässa 2016 och det utan att ha någon enda svart afrosvensk representerad i panelen.

Fotografen Elisabeth Olsson Wallin sammanfattade det hela i en talande bild där afrosvensken Samuel föser en klargul sopvagn genom trängseln av vita människor på den svenska kulturelitens bokmässa.

Det är lätt att gå vilse i dimmorna, så även på bästa sändningstid i Aktuellt så som i Bokmässans styrelserum. Och ur kalejdoskopet skakas det fram något som ska likna ett slags eftertanke och ursäkt, men ord som revitaliserande ter sig lika grumliga och otydliga som Bokmässans hela samlade agerande från början till slut kring sitt beslut att ge spelrum åt antidemokratiska och högerextrema aktörer. Nu samlas namnunderskrifter i ett upprop om en bokmässa fri från nazister 2017. En massiv hjälp för Bokmässan att navigera rätt i dimman inför nästa år.

Det är något med denna tid. Dimmornas tid. Vi måste slå oss ut. Ut ur kalejdoskopet. Bort från spegelprismor som förvillar och se allt naket klart för vad det är. Medan tid är.

Läs mer av Anita Jacobson: P-piller-debatten - det är något fel med vår kvinnosyn

Semesterdrömmen kanske landade platt

Annons
Annons
Annons