Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur är inte nytta och pengar - den är insikt

/
  • Bengt Göransson besökte Sundsvall i går med ett lunchteaterföredrag.
  • Kultur är inte tröst, nytta eller förtjänst och kan inte styckas upp i färdigdefinierade små bitar á la den nutidssjuka som skämtsamt kallats
  • Inte stundens

"Inte fan blir man friskare av kultur" hävdar förre kulturministern Bengt Göransson.
Med det menar han inte att det bör satsas mindre på kultur. Tvärtom är det tanken att kultur måste vara nyttig som han angriper. Kultur handlar inte om sjukvårdskostnader utan om insikter som förändrar människor, som i sin tur förändrar världen.
I går kom han till Sundsvall och lunchteatern.

Annons

– Det sägs att folk mår bättre av att läsa böcker. Men i stället mår de kanske sämre, eftersom de får sakernas tillstånd klart för sig. På samma sätt är risken stor att engagerade, medvetna människor ställer större krav på sjukvården än de liknöjda och passiva.

Å andra sidan är det inget argument mot kulturen, menar Bengt Göransson, socialdemokratisk kultur- och utbildningsminister 1982-1991. Kultur är inte stundens upplevelse, ingen kassako, inte trösten som ska hjälpa oss att uthärda världen. Om vi blir friskare och gladare av kultur så är det bra. Men det är inte syftet. I stället är kulturen källan till djupa, subjektiva insikter som skapar ett engagemang, som är lika med samhällsdeltagande och demokrati.

Han slaktar många av nutidens heliga kor. Till exempel att framgång är sådant som går att mäta: i pengar, måluppfyllelse, antal eller nytta. Det leder till "projektsjuka" bland politiker och ibland rentav till något som har skrämmande likhet med totalitära system.

– Vi har ett kulturborgarråd i Stockholm som säger att "kulturarbetarna måste veta vad som förväntas av dem". Så sa man i det gamla Sovjet. Kulturborgarrådet är inte kommunist, men hon är ett offer för beställar-utförarmodellen. Stockholms kulturpolitik går mot en katastrof när politikerna ska gå in och precisera vad var och en ska göra.

I stället för att ängsligt försvära sig åt penningräknande, nyttoinriktning och mätbara mål, menar Bengt Göransson, måste politikern respektera konstnären i hans/hennes roll att utöva den "positiva trolösheten" mot samhället: att genomskåda och påtala.

Han vänder sig också mot glidningen från begreppet "kulturliv" till "kulturindustri". Här sticker åter penningtrollet upp och viskar att det är oviktigt om folk får med sig något omtumlande, klokt eller tänkvärt, bara de kommer i stora skaror och har trevligt. Som jazzfestivalen han berättar om, vars kringaktiviteter gynnade allt från arrangören till stadens hotell.

– Men utvecklade den jazzen? Var finns det nya och överraskande när festplatsen blir viktigare än innehållet? säger Bengt Göransson.

Nej, stundens upplevelse får inte ersätta det som dröjer kvar: fördjupning, insikt och engagemang. Det går inte att mäta i kronor eller publiksiffror, eftersom det handlar om något subjektivt. Men det är grunden för ett aktivt samhällsdeltagande.

Därför oroar han sig när medborgarna degraderas till kunder. Medan kundens och skattebetalarens roll bara är att betala för en beställd tjänst, har medborgaren också ett ansvar: att intressera och engagera sig; att delta. Det är insikterna, inte konsumtionen, som utvecklar människor och det är upplysta, engagerade människor som förändrar världen, inte de passivt betalande, menar Bengt Göransson.

Det gäller också att hålla emot tanken att "allt går så fort numera". Vi får inte låta det flimrande bruset ta ifrån oss tiden och förmågan att tänka och reflektera. Beslut fattade på reflex är farliga. Innan man säger ja och nej ska invändningar luftas, följder begrundas. Kultur odlar den förmågan.

– Numera ska det helst finnas en inköpsbudget för varenda garnända. Men när det gäller kultur måste man våga ge sig ut på det öppna havet, säger Bengt Göransson.

Annons
Annons
Annons