Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kvinnan i centrum hos Vargas Llosa

+
Läs senare
/

I alla Mario Vargas Llosas romaner har kvinnan en central plats. Nu är det den stygga flickans tur att spela huvudrollen.
- Jag föredrar kvinnor framför män, säger han. Generellt sett är de vackrare, mer ömsinta och mer redo att hänge sig åt andliga och kulturella aktiviteter än män.
Tant Julia, Flora, Dona Lucrecia, Urania. Mario Vargas Llosas många kvinnoporträtt etsar sig fast i läsaren. Kanske för att de är så kärleksfullt skildrade, kanske för att de är så mångfacetterade. Ofta handlar det om kraftfulla, stridbara kvinnor som bakom sitt starka yttre gömmer en oväntad sårbarhet och skyddslöshet.
Extra tydlig är den här kombinationen i en av den peruanske författarens senaste och mest omdiskuterade böcker: \"Bockfesten\". För att kunna skildra det skräckvälde som diktatorn Rafael Leonidas Trujillo förde i Dominikanska Republiken valde Mario Vargas Llosa att göra huvudpersonen i boken till en kvinna. Urania Cabral ges till diktatorn som sexgåva av sin far när hon är 14 år gammal. Övergreppet präglar hela hennes liv - men hennes själ är obruten.
- Jag tror att i diktaturer är det oftast kvinnorna som är de största offren. Se på hur det fungerar i muslimska fundamentalistiska länder i dag. Se vilka förhållanden kvinnor levde under i Afghanistan under talibanregimen. De var slavar, berövade möjlighet till utbildning, arbete och yrkesidentitet. De blev objekt, säger Mario Vargas Llosa.
- På samma sätt var det under Trujillo. Kvinnor var objekt som kunde offras och skänkas till diktatorn och hans söner för att de skulle förlusta sig. Den första idén till \"Bockfesten\" fick jag när jag hörde om hur Trujillo fick unga flickor i gåva av deras fäder. Urania är en påhittad karaktär, men det som händer med henne hände med många flickor under diktaturen.
Han befinner sig i Sverige för att delta i en tre dagar lång kongress till hans ära. Lunds universitet och Cervantesinstitutet i Stockholm har samlat litteraturvetare och kritiker från hela världen för att diskutera hans författarskap. Mario Vargas Llosa är hedrad över uppmärksamheten, men också en liten, liten smula generad.
- Det känns som om jag vore ett lik som håller på att dissekeras av doktorerna, säger han skämtsamt. Men det är ju en sorts erkännande som jag trots allt är väldigt glad över. Och när det de har kommit fram till publiceras ska jag läsa dokumenten för att lära mig mer om mig själv.
För ett halvår sedan avslutade han sin senaste roman, en bok som har fått den spanska titeln \"Traversuras de la niña mala\". Den har precis kommit ut i Peru och ges ut i svensk översättning nästa år. Den stygga flickans rackartyg utspelas under fyra decennier, i fyra olika städer i världen. Av en händelse råkar det vara just de städer där Mario Vargas Llosa själv vistades under de nämnda åren. \"Men det är det enda som är självbiografiskt den här gången\", försäkrar han.
Den stora utmaningen med boken var att berätta en kärlekshistoria som om det gjordes för allra första gången. Mario Vargas Llosa ville krossa klichébilderna av den romantiska kärleken, den som har blivit till en formel i litteraturen.
- Det var väldigt svårt. Men jag har försökt beskriva en kärlek som är väldigt modern, som har frigjort sig från all romantisk tradition. Men det är ändå kärlek - en väldigt intensiv och rik relation mellan ett par. Passionerad, intensiv, sexuell så klart, spirituell också - men aldrig sentimental.
Mario Vargas Llosa är en av Latinamerikas, vid sidan av Gabriel Garcia Marquez, Carlos Fuentes och Isabel Allende, mest uppskattade och välkända författare. Han började skriva redan på 1950-talet och vann internationell berömmelse med böcker som \"Tant Julia och författaren\", \"Det gröna huset\", \"Kriget vid världens ände\" och \"Staden och hundarna\".
Under en period fick han dock mer uppmärksamhet för sina politiska utspel än för sitt författarskap. Mario Vargas Llosa gav sig in i kampen om presidentposten i Peru som högerns representant, men förlorade snöpligt valet mot den japanskättade Alberto Fujimori. Med viss bitterhet beskriver Vargas Llosa de politiska åren i sin självbiografi \"A fish in the water\" som kom 1993.
- Den stora uppoffringen jag gjorde var att inte skriva. Jag längtade så efter det. Men det var till och med svårt att läsa under den där perioden. Politik är så absorberande, åtminstone under en valkampanj. Men jag ångrar mig inte. Det var en viktig upplevelse - inte särskilt behaglig, mer obehaglig. Men jag lärde mig mycket om politik och om mig själv.
Vad lärde du dig om dig själv?
- Framför allt att jag inte är politiker. Jag har inte den aptit för makt som man måste ha.
Han engagerar sig dock fortfarande i politiska frågor och tycker att det är en författares plikt att skriva om politik. Just nu oroar han sig för hur det ska gå i den andra omgången av valet i hemlandet Peru.
- Det är ett svårt val. Vi har en kandidat som kan representera hela det demokratiska styrets kollaps och återinföra den militära och auktoritativa tradition som är så stark i Latinamerika. Om Ollanta Humala vinner valet är mitt intryck att demokratin inte kommer att överleva, han kommer att följa i Hugo Chavez fotspår. Och det vore en katastrof för Peru.
Men Mario Vargas Llosa kommer inte i första hand att bli ihågkommen för sin politikergärning. Med full kraft återvände han till den litterära scenen, kanske framför allt med den omdiskuterade \"Bockfesten\" som blev en bästsäljande skandal. Det är en skönlitterär roman med flera fiktiva karaktärer, men de fakta som boken bygger på är odiskutabla.
På så sätt fungerar det ofta i Mario Vargas Llosas böcker. Sanning och lögn vävs samman på ett nästan omärkligt sätt. Och kanske är det så att fiktionen på ett sätt befinner sig närmare sanningen än verkligheten själv.
- Jag tror att när du skriver en lyckad roman så rör du vid en sorts verklighet som inte går att beskriva av den objektiva vetenskapen, av historikerna, av sociologerna eller journalisterna. Jag tror att det är det här som Balzac menade när han skrev att romanen är nationernas privata historia.
- Romanen uttrycker något som bara existerade i människors huvuden, i förväntningarna, i begären. Denna hemliga dimension av livet är något som bara litteraturen kan uttrycka. (PM)

Sara Ullberg



-

Bildtexter:

vargasllosa0505_1.jpg
Mario Vargas Llosa är färdig med en ny roman som ges ut på svenska nästa år.
Foto: Susana Vera/Reuters

Annons
Annons
Annons