Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnoöde firade berättardagen

/

Kulturmagasinet
Musikteater Unna: Maria Johansdotter
Johan Theodorsson, berättare
Anders Peev, nyckelharpa

Annons

Till Lovöns församling kommer 1704 en åländsk spelman, Magnus Johansson. Han spelar och sjunger så att folk skrattar och gråter om vartannat: det är något magiskt med hans musik men också med honom själv. Med hjälp av Jonas syster Anna tämjer han ostyriga hästar inför annandag juls Staffansritt, men han råkar också stå nära när klockaren Jonas omkommer, på den häst Magnus har sadlat, och det föds ett agg mot honom.

När församlingen utser Magnus till ny klockare leker livet., även om det tycks vara något konstigt med de papper han måste lämna till sin arbetsgivare. Men Magnus är glad och Anna och han kommer allt närmare varandra. Samtidigt vävs ryktesväven kring honom som kring alla överbegåvade och karismatiska människor. Han lär ha gjort en piga med barn. Nej förresten, han är själv kvinna.

Igår inföll Världsberättardagen och Kulturmagasinet firade bland annat med berättarföreställningen "Maria Johansdotter", en stark och sann historia om en spelman och transperson i ett svunnet Sverige. Under identiteten Magnus Johansson försöker hon bygga sig ett liv; älskar och blir älskad för den hon är, skadar ingen. Men i 1700-talets Sverige går man inte ostraffat utanför ramarna och det förflutna kommer förstås i kapp med tragiken i släptåg.

Med lite gestaltning och dialog, men mest med rakt berättande, målas en annan tid levande upp: miljöbeskrivningar, seder och bruk som att under Staffansritten står kyrkan öppen så att både hästar och ryttare kan se altaret, oknytten som ständigt tas till när något framstår som okänt och farligt. Tack vare att publiken från början vet att Magnus har en kvinnas kropp byggs spänningen säkert upp, underblåst av den ständigt närvarande nyckelharpan som växlar mellan stämnings- och ljudeffekter och genuin folkmusik. Ofta hörs de vilt virtuosa slingor som fick dåtidens människor att tro att spelmannen var djävulens utsände eftersom han fick dem att tänka och känna saker de aldrig mött förut.

Och Magnus står för sin sak: när prästen till sist frågar om han tänker leva som Gud skapat honom ställs allt på sin spets: hur då skapat? Till det yttre en människa, till det inre en annan. En berättelse som är nog så evig.

Annons
Annons
Annons