Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckad pjäs om gruvdrift: "Någon måste alltid städa upp efteråt"

/

Teaterrecension
Riksteatern och Giron Sámi Teáhter: Dagbrott
Manus: Anders Duus
Regi: Sara Giese
Scenografi och kostym: Johanna Mårtensson
Medverkande: Sarakka Gaup, David Lenneman, Mårten Andersson
Sveateatern, Sundsvall 12/11, Östersund 15/11

Annons

Anders Duus pjäs "Dagbrott" lyckas att med både humor och engagemang borra sig rakt in i glesbygdens dilemman.

Ett bolag vill öppna en gruva. Olika värden står på spel. I ena vågskålen möjligheten till nya jobb och glesbygdsutveckling. I den andra en miljöpåverkan som är svår att överblicka. Det är utgångspunkten i både verkligheten och på scenen.

Scenografin är enkel. Fonden är en stor rulle vitt papper där bilder projiceras och miljöer av skog, berg och kök ritas upp och skärs av. Utöver detta några stolar, ett köksbord, en kaffetermos med muggar.

Det börjar i helt vanlig skog, mellan två avverkningar. Far och nostalgisk hemvändande dotter är ute och plockar svamp när de träffar en man med brutet ben. Han är inte den han utger sig för och där rullar historien upp i olika scener som hakar i varandra och fyller ut.

Tre skådespelare: Sarakka Gaup, från Giron Sámi Teáter, David Lennemann och Mårten Andersson går i och ur de olika rollerna med lekfull spelstil där de också ger varandra kommentarer och spelinstruktioner.

Här finns det samiska paret som går i terapi hos en psykolog, som talar om relationer och en exotisk kultur när deras problem snarare bottnar i oron för rennäringens framtid och hur en gruva kommer att påverka dem. Här finns dottern som hoppas på jobb så hon kan flytta hem, lokalbefolkning som agerar mot gruvbolaget liksom proffsaktivister som kämpar för en fastkedjad plats vid maskinerna i medias strålkastarsken. Alla har de sina bevekelsegrunder.

Och så gruvbolaget. Som brainstormar ett lockande namn på företaget så att det ska låta som om de är lokala och långsiktiga i sitt engagemang. Trots att de vet att råvarupriserna är fallande och att det gäller att hämta hem de vinster som finns så snabbt som möjligt.

Anders Duus lyfter också fram den kolonialistiska synen på Norrland och statens svek genom att de efter 1990-talet lämnat kontrollen och sin del av vinsterna mot löften om jobb och investeringar.

Spåren förskräcker. Här radas exemplen upp på gruvföretag som lovat guld och gröna skogar i form av arbetstillfällen och tillväxt för att strax efteråt gå konkurs och lämna orten åt sitt öde. Northland Resources, med gruvan i Pajala, är inte de enda.

"Dagbrott" är en partsinlaga, men en genomlysande sådan, i väl balanserad regi av Sara Giese.

Någon måste alltid städa upp efteråt. Frågan är vem?

Annons
Annons
Annons