Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mannen och hans kamera

/

BOK Sören Gunnarsson: Victor Hasselblad. Mannen bakom kameran. Journal

Annons
Berättelsen om Victor Hasselblads liv och gärning är en success story, men den handlar inte om en ung man ur enkla förhållanden som börjar bygga kameror i en källarlokal i Gnosjö och småningom tar fram världens mest berömda kvalitetskamera. Tvärtom, Victor Hasselblad växte upp i ett burget borgarhem i Göteborg, ett handelshus etablerat vid mitten av artonhundratalet och förresten det första att till Sverige importera vattenklosetter, 1853. Senare kom ett samarbete till stånd med Eastman i USA och kameror med tillbehör kom att ingå i sortimentet. Nu har Sören Gunnarsson, redaktör för tidsskriften Hasselblad Forum, efter ett grundligt forskningsarbete skrivit en fyllig och läsvärd bok med titeln \"Victor Hasselblad. Mannen bakom kameran\".

Victor blev i ungdomen en skicklig fågelfotograf och ivrig naturvän, en mindre vanlig kombination för en blivande storföretagare. Vid krigsutbrottet l939 kontaktades han av flygvapnet som undrade om han kunde börja bygga kameror som skulle lämpa sig för flygspaning. Att fotografera på ett par tusen meters höjd ställde speciella krav på kameran. Sagt och gjort, Victor Hasselblads väldiga energi, entusiasm och stundtals närmast ansvarslösa optimism gjorde att det lilla företaget i Göteborg lyckades. Flyget fick sina kameror och Victor Hasselgren var på väg. Dock var det till en civil kvalitetskamera hans håg stod och efter mycket om och men så kunde designern Sixten Sason 1945 skissa en civilkamera, då kallad Rossex, efter företaget, Ross.

Så håller det lilla företaget på och utvecklar och experimenterar så att man 1948 kan visa upp Hasselblad 1400 F i New York. Men vilket jobb, vilket slit och hur mycket såg inte ut att gå åt pipan! Man får betänka att denna apparat innehöll inte mindre än 867 delar och allt som kunde krångla tycktes krångla. Victors medarbetare utvecklade geniala lösningar på sådant som gått sönder och skulle lagas kanske timmarna före en viktig pressvisning. Det här är verkligen svensk industrihistoria på mikronivå, hur man i ett land där inga kameror tillverkats skapar följande: den första enögda spegelreflexkameran med utbytbara objektiv och utbytbara kassetter för rullfilm och bladfilm. Detta koncept, utbytbarheten, skulle visa sig vara en fullträff, det står sig än i dag, konstaterar bokens författare. Tidningarna var överväldigade, Europa hade slagit USA igen! Dock kunde man ju framhålla att objektivet var amerikansk, från Kodak.

En av orsakerna till succén var att det låg så mycket handarbete bakom kameran. Den blev genast favoritkameran för de stora, Lennart Nilsson, Sven Gillsätter, Sten Bergman, Rune Hassner. 1957 kom den klassiska hasselbladaren, 500c. 1962 hade NASA köpt in några kameror som fick vara med om en rymdflygning, det skulle bli flera. Toppen var naturligtvis när N Armstrong och E Aldrin den 20 juli 1969 steg iland på månen och började ta bilder med en kamera från Victor Hasselblad i Göteborg. Kameran var historisk. Det behövdes inga reklamslogans, det räckte med månbilderna.

Victor Hasselblads styrka låg i hans förmåga att hitta de rätta personerna, att peppa dessa, att snabbt skaffa fram det som behövdes i en tid av brist på det mesta. Han var med någons ord \"en teknisk idémänniska\". Gunnarssons framställning är ingen hagiografi, ingen glorifiering av den man som skulle ha fyllt hundra nu i mars. Hasselblad var inte den man duade, han titulerades \"doktor\" fast det rörde sig om ett hedersdoktorat, han gillade inte fackföreningar, inte heller demonstrationer mot Vietnamkriget, det förstörde svensk good-will i USA. Han gillade pråliga fester, så naturmänniska han var. Hustrun Erna framstår som viljestark och inte i alla delar tilltalande. Sannolikt var Victor en ensam människa. Hans bror Stig hade efter gräl med fadern tagit sitt liv vid tjugofem års ålder och han hade varit Victors bästa vän och stöd. Fadern bröt så med Victor och gifte om sig efter en skilsmässa som Victor med syskon mindes med sorg. En kort tid efter faderns död, tog den nya hustrun sitt liv.
Victor Hasselblad gick bort 1978 och slapp uppleva företagets vidare öden med olika ägare i olika länder. Det är nu danskt. Man missade digitaltåget och det höll på att gå åt skogen, men nu tycks man vara med igen. I högsta grad levande är förresten Hasselbladsstiftelsen som stöder forskning inom naturvetenskap och fotografi och som årligen delar ut världens kanske förnämsta fotografiska pris.

Mer läsning

Annons