Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Mordintrig berättad inifrån gravidmagen

+
Läs senare

BOK: Kristian Ekenberg läser Ian McEwans "Nötskal" och anar en författare i behov av utmaningar.

Berättaren i Ian McEwans ”Nötskal” är ett hjälplöst vittne till mordplaner. Konspiratörerna är vittnets mor och hennes älskare. Offret är vittnets far. Så långt inte unikt i världslitteraturen. Men twisten är att vittnet är ett foster som inifrån magens trygga värld är på väg att bli faderslös innan han ens gör entré i världen.

Ian McEwan leker på

Romanens inledande citat är hämtat från Shakespeares ”Hamlet”. Att modern heter Trudy och älskaren, som är hennes svåger, har fått namnet Claude understryker Ian McEwans lek med klassikernas klassiker. Hamlet som foster, således.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Trots sin ringa erfarenhet av livet, har vår berättare en stor kunskap om världen och ett välutvecklat språk. Man föreställer sig honom flyta omkring inuti magen med en cigarrett nonchalant i mungipan. För att kunna skriva en roman ur ett fosters perspektiv, krävs förstås en överenskommelse med läsaren om orimligheten i detta och författaren väljer att gå all in och göra berättaren absurt världsvan och vältalig, som för att undanröja alla anspråk på realism.

Att fostret dessutom avbryter sig för utvikningar om världsläget, med McEwans egen omisskänneliga ton, inkräktar på illusionen. Inte ens född och redan en besserwissrande surgubbe!

Modern och älskaren intrigerar och älskar – till fostrets förtret, som får ovälkommet sällskap inuti moderns kropp – och inväntar ett tillfälle att ta den misslyckade poeten av daga. Mordet ska utföras med gift planterat i en av de fruktsmoothies som han älskar. Sedan ska modern och älskaren leva tillsammans utan bekymmer av arvet när det stora huset är sålt.

Ian McEwan kan kameleontlikt gå mellan olika roller i sitt författarskap, från den stora berättaren i ”Försoning” till den lättsamma satirikern i ”Hetta”. ”Nötskal” blandar ett slags thrillerform med den komiska romanens skepnad. Det är dock inte satir i någon ljummen svensk bemärkelse, utan mer en brittisk sådan som visar upp människans fulaste sidor.

Ian McEwan har under senare år kommit att överskugga Martin Amis, som inte har lyckats bevara momentum i sitt författarskap och inte heller nått en världspublik på samma sätt som McEwan. Kanske är det så att Amis är alltför brittisk för världsherravälde, medan Ian McEwan har en slätare yta som fungerar på alla internationella flygplatser.

Nog har han haft roligt när intrigen i ”Nötskal” konstruerats och berättarrösten mejslats fram, men det är en glädje som inte till fullo når läsaren. ”Nötskal” tycks vara ett resultat av en författare i behov av en utmaning. Men trots invändningar måste man erkänna att få vid sidan av Ian McEwan skulle lyckas skriva en hel roman ur detta udda perspektiv.

LITTERATUR

Ian McEwan

”Nötskal”

Översättning: Meta Ottosson

(Brombergs)

Annons
Annons
Annons