Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alfvengrens livsvävfärgstark efter 25 år

/
  • Folkkära vissångerskan Susanne Alfvengren förgyllde tisdagskvällen för publiken framför lilla Almamia-scenen i Sundsvall med att förmedla livsvisdom i ord och ton.

Konsert
Almamia, lilla scenen:
Susanne Alfvengren

Annons

Ute snödrevsvarning, novembermörkt och redan alldeles för kallt.

Inne packat med folk (omkring 50 personer) som vill till värmen och Susanne Alfvengren. Visstjärnan från förr som uppenbarligen är både naturromantiker och sommarfreak.

Temat för tisdagskvällsstunden är givet; allas vår personliga livsväv som byggs av möten, erfarenheter och upplevelser. Det är ju detta som gotländskan ständigt återkommit till, med en särskild förmåga att teckna så att andra också kan se.

Nästa år firar den lilla Sundsvallsscenen fem år, Alfvengren lutar sig tillbaka mot det femdubbla i sin karrär och ger sitt påtagliga avtryck i väggarna.

Varje sång har sin egen berättelse som hon på ett allmänt men inträngande bildspråk redogör för. Den som inte har tid att lyssna in kan lätt förväxla orden med klyschor.

Som när hon framför Stings mästerstycke Fields of gold. I Alfvengrens tappning heter den Ängarna av guld.

”De flesta möten svischar man förbi, somliga följer man till nästa korsning medan andra är livslånga”, förtäljer Susanne Alfvengren med ett solklart uppifrånperspektiv som vi bara kan nicka instämmande åt.

Gamla kända Basilika föregås av ett konstaterande att ogräs är kulturväxter som bara råkar gro på fel ställe.

”Där rosmarinen växer härskar kvinnan”, tillägger hon och framkallar ett uppskattande sorl genom den påtagligt övervägande delen mogna kvinnor i publiken.

Och om känslan av utanförskap: ”Bättre att vara ensam med sig själv än att vara ensam tillsammans med någon annan”.

Livsvisdomen ger luft åt livsandarna.

Hennes stämma är välklingande och kan stiga både högt och ljust i en balans väl avvägd utifrån dagsförmåga. Tillsammans med sitt akustiska gitarrspel blir det inte ljudligare än att minsta publikviskning upplevs smått störande.

Åtta sånger, inklusive extranumret När vi rör varann, bjuds på den knappa timmens konsert, som inte i första hand var njutbar för musikupplevelsens skull, men för att den var ett själars möte.

Och nog är sommarälskaren Susanne Alfvengren även en ljusbärare i bistra advent.

Annons
Annons