Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bus och barock när Stöde musikvecka invigdes

/

Stöde kyrka
Stöde kammarmusikvecka
Kärlek gör ont - gallsten också
Barockorchester Reutlingen, Martina Rüping, sopran, Katarzyna Mycka, marimba, Lars Jönsson, piano, Lars T Johansson, skådespelare

Annons

Kammarmusikveckan i Stöde har blivit sommarens musikhändelse och nu har starten gått för åttonde upplagan. Åter har konstnärlige ledaren Lars Jönsson trollat fram en ensemble av kompetenta, intressanta musiker, och denna gång har han i hatten – eller i alla fall i sin tyska bekantskapskrets - funnit en hel barockorkester som spelar på tidstrogna instrument och förlägger veckans grundton till de svängiga, mustiga 1600- och 1700-talen.

I den buketten fanns en riktigt avvikande blomma: marimban, med rötter i urfolkens spel på träpinnar och ihåliga trädstammar, men i sin moderna form i ropet just nu. Och det blev förstås ett riktigt roligt möte, som lockade fram en yvig repertoar, mer svängrum, mer humor.

Tilltaget att plocka in teater och låta eminente komikern Lars T Johansson gestalta en gallstensoperation – givetvis utan bedövning – var till exempel helt barockt i betydelsen överensstämmande med originalmusik och text av Marin Marais. När snittet lades gjorde det ont i publiken också – men i övrigt var det bara medryckande och vacker musik, inte smärtsam, som bjöds under kvällen.

Barockorchester Reutlingen är något helt nytt i Stöde musikvecka: den har en klang som känns nästan exotisk i sammanhanget; slank, elegant, hörburen, så fyllig i basen att kyrkans akustik nästa grumlar den lite ibland: en klang som doftar frasande långklänningar och lockperuker, guld och grannlåt.

Sopranen Martina Rüping är mycket meriterad; har i grunden ingen kraftig röst men som hon använder den! Helt utan press vågar hon låta rösten klinga naturligt, nästan viskande, och kan i nästa stund växa till en enorm urladdning. Hon gestaltar så man njuter och bar upp Alma Mahlers romantiska sånger med den äran med alla kast mellan det mest försiktiga, nästan stillastående, och de stora utspelen. Kurt Weills "Surabaya-Johnny" blev ett helt litet teaterstycke där hon med ansikte, röst, tal, sång och rop gestaltade en kärlek som ges förgäves.

Också Katarzyna Mycka tar ut svängarna rejält på marimban. I hennes händer är den inte bara det svävande, mystiska och mjuka mysinstrumentet – i andra änden av det klangliga spektrat bultar hon skoningslöst fram en klang som riktigt ringer mellan kyrkväggarna, solid och stabil som stål. Och när hon blandar de två karaktärerna talar musiken som mest.

1900-talstonsättaren György Ligetis "Continuum" skrevs i original för cembalo; en enda lång räcka av snabba toner, som en enda lång drill som flyttar sig och manar fram olika rytm- och melodieffekter; som en ljudgenerator, en oscillerande elektronisk maskin. Så förenar Ligeti suggestivt den gamla cembalon med den moderna tekniken, och rasande skickligt spelat var det av Petra Marianowski.

Skärpta och skickliga musiker hör till Stöde musikvecka. Men i år tycks blandningen trigga loss mer bus, mer spontanitet, fler överraskningar, mer glädje. Ni som inte var där i går kväll har tre chanser till.

Annons
Annons
Annons