Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsert: Nordiska Kammarorkesterns publik fick en ny favorit i klangfulla, humoristiska Kristin Lee

/
  • Glada, skickliga och klangfulla violinisten Kristin Lee blev en ny favorit hos Sundsvalls konsertpublik i torsdags.

Konsertrecension
Nordiska Kammarorkestern
Dirigent: Sarah Ioannides
Solist: Kristin Lee, violin
Musik av Marie Samulesson, Astor Piazzolla och Franz Schubert
Tonhallen Sundsvall torsdag; Brännaborg Härnösand fredag, Exercishall Norr Östersund lördag

Annons

Tre damer bar upp Nordiska Kammarorkesterns oktoberkonsert, varav två nya för publiken: violinisten Kristin Lee och tonsättaren Marie Samuelsson. Den senare uruppförde sista delen i sin kärlekstrilogi, "Eroseffekt och solidaritet", där sociala rörelser och människokärlek inspirerat.

Hennes musik är flödande och fridfull; förutom ett par fräna ackord fanns inget som klöste örat och ibland bygger hon stor skönhet. Hon är en god instrumentatör som väl väljer de instrument som med rörelser sällar sig till den stora vågen framåt. Ändå lyckades jag inte knäcka koden till detta stycke; jag fick inte grepp om de framviskade citatens roll och musiken som helhet framstod mer som formlös och inåtvänd än utåtriktad och gemenskapssökande.

Lite trevande var starten till Piazzollas "De fyra årstiderna i Buenos Aires", med skrap i soloviolinen. Men det var bara tonsättaren som drev med oss, en teaser till musik som blev rolig och svängig. Här var brusiga glädjerytmer, Vivaldhöst och Smokeringshesa vårhyllningar, galghumor - men också den skärande sorg som är tangons själ.

Kristin Lee är teknisk, hypermusikalisk och kastar sig med temperament mellan ytterligheter i nyanser och känsla. Men mest sticker hon ut med sin klang. Det är sällan man hör en violinist med så fyllig, självsäker och stabil klang, som inte behöver intensivt vibrato för att fylla rummet och bära ut över orkestern. Detta, fint musicerande och elementen av show (också extranumret anknöt till crazy-attityden) gjorde publiken överlycklig. Och vilket känslofullt svar från orkesterns cellist Åke Hedman, skuggsolist i första satsen! Kanske han och Kristin Lee borde göra en egen tangoturné?

Efter paus fick vi nyktra till med den städade Schubert. Sarah Ioannoides tar liten plats på podiet men drar stor klang och pondus ur orkestern. Det var samma driv och coola attityd som i violinmusiken; en lite grovhuggen stadga som tar fram stora linjer mer än små. Men frasering blev det ändå, som i andra satsens varierade leksaksdans eller sista satsens vindpustar som växte till stormar och startade om, gång på gång. Avslutningssatser blir ofta bara ett transportmedel för att komma snabbt i mål, men här fick den bära en egen berättelse.

Nordiska Kammarorkestern är unik bland kulturproducenter i Sundsvall i att regelbundet ge oss artister från sitt gebits internationella scen. Det ska vi vara glada för.

Läs mer om Kristin Lee och Marie Samuelsson

Läs mer om Nordiska Kammarorkestern

Annons
Annons
Annons