Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mildhetens musiker

/
  • Göran Söllscher är för många svenskar den som gett klassisk gitarr ett ansikte. I går inledde han Sundsvalls Gitarrvecka.

Stadshuset
Time stands still
Göran Söllscher, gitarr
Musik av: JS Bach, John Dowland, Paul McCartney m fl

Annons

Minifestivalen Sundsvalls Gitarrvecka arrangeras av Almamia: öppningskvällen till ära med gitarrstämning ända ute i foajén, där kulturskolans elever välkomnade med spel. Men själva konserten växte i år publikmässigt ifrån Lilla Scenen och fick hållas i Stadshuset. Det blir så när en legend kommer på besök.

För många svenskar är klassisk gitarr lika med Göran Söllscher; han har förenat en 30-årig internationell karriär som klassisk gitarrist med kändisskap hemma, och det utan att vara med i Melodifestivalen. På en elvasträngad altgitarr spelade han det han gör med sådan framgång: Bachs cellosviter, John Dowlands folkvisetonade renässanssånger - och även några låtar av Paul McCartney, som han tycker tagit upp arvet från Dowland. Och visst kan man, när man hör spelas med hans lätta hand, höra vissa gemensamma drag i rytm och även tonspråk.

Göran Söllscher är mildhetens musiker; hans domäner är framför allt det anspråkslösa, mjuka, stilla och lite inåtvända, med vidunderliga pianissimon och utsökt tonbildning. Utan att ta till brösttoner låter han musiken ta sin tid; inom fraserna finsnickrar han så att inte en ton magplaskar utan alla intar snällt sin tilldelade plats. I de lugna sarabanderna är han i sitt esse och här exponeras också hans klara melodilinjer till fullo.

Vemodig, stillsamt berättande var Bachkollegan Silvius Weiss Tombesu, en minnesteckning av en bortgången kamrat, där gitarrens bassträngar imiterade kyrkklockornas obönhörliga konstaterande att också detta liv tog slut. I exempelvis det regndroppande preludiet i fjärde sviten och de rörliga couranterna visade Göran Söllscher sin smidiga och tydliga teknik. Många satser tolkade han konsertant och rubaterat, trots att de är danser; andra, som de avslutande menuetterna, bouréerna och giguerna, fick ett tydligare rytmiskt gung, en bestämdare dansant attityd.

För min del hade jag, som kontrast, gärna hört fler temperamentsutbrott, fler kraftuttryck. Nu blev det mest i de sista Bachsatserna, och i extranumrets spelmansinspirerade gavotter, som elden bröt fram. Men visst är det något alldeles extra att höra en musiker som, likt Göran Söllscher i Arvo Pärts glesa "Für Alina", på sitt kattfotsmjuka sätt kan få musik att hänga ihop enbart med tonernas efterklang. Som kan få pauserna att sjunga.

Nästa konsert i Sundsvalls Gitarrvecka: "Unga gitarrister" - David Kontra, elgitarr, och Erik Mårtensson, akustisk gitarr, på Almamia Lilla Scen i kväll 18.30 och 20.00.

Annons
Annons