Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pianomusik fylld av energi

/
  • Koreanska dirigenten Shi-Yeon Sung återvände till Sundsvall för att leda Nordiska Kammarorkestern i bland annat Beethovens femte pianokonsert med Mona Kontra som solist.
  • Mona Kontra - en säker, energirik och mycket musikalisk pianist.

Dirigent: Shi-Yeon Sung
Solist: Mona Kontra, piano
Musik av Daniel Fjellström, Ludwig van Beethoven och WA Mozart

Annons

En avslutning är ofta både vemod och glädje. Det blev också Nordiska Kammarorkesterns officiella avslutning av spelårets konsertprogram.

Vemodigt därför att två av orkesterns trotjänare, violinisten John-Erik Burstedt och klarinettisten Inge Magnusson, nu går i pension. Glädje därför att ett annat ankare i Sundsvalls musikliv, pianisten Mona Kontra, hyllades dubbelt. Först för sitt solospel i Beethovens femte pianokonsert, sedan som årets mottagare av Musikens Vänners stipendium på 6000 kronor; en välförtjänt uppskattning från publiken för många musikupplevelser genom åren.

Mona Kontra är flink, temperamentsfull, bestämd - och mest av allt oerhört musikalisk. Beethoven passar henne; han som verkligen kan skriva triumfatorisk, pampig orkestersats, jublande forten och ivriga melodier, och vars musik kräver energi

Redan i inledningens tonflod visade hon sin kraft och sin flödande teknik. Visst fanns i första satsen partier då musiken tycktes avvaktande och lite statisk, partier då pianot höll sig i bakgrunden och Shi-Yeon Sung inte riktigt tycktes veta vad hon ville med orkestern.

Men i andra satsen bäddade hon mjukt för Mona Kontra, som musicerade bedårande: höviskt, andlöst, tålmodigt, hyperkänsligt och med melodilinjer som ständigt skiftade i klang som vore de levande väsen, också när de växte till full klang. Hon höll spänningen in i tredje satsens explosiva dans, där orkestern var det tunga folkdansstampet och pianot den luftiga baletten och även den virvlande, glittrande bäcken.

Inspirerad av norrskenet skrev Härnösandsbördige Daniel Fjellström "Quiet Arcs/Pulsating Surfaces". Det är suggestiv musik som länge håller andan likt skenets långsamma puls på himlen, som snart störs av smattrande diskantrörelser innan basen börjar röra sig med rytmer som om underjorden svarade på anropen från kosmos. Här fanns klingande, fladdrande draperier, en förtätad marsch - och en stor palett av orkesterns förmåga att alstra spännande ljud.

I Mozarts Linzsymfoni visste Shi-Yeon Sung exakt vad hon ville. Med fast hand drillade hon orkestern i en mjuk och elastisk, elegant, fartfylld och slank tolkning där inte ett enda frasslut kollapsade eller slarvades över.

Det var snudd på skolboksexempel på musikalisk modellering, som också glödde också av spänst; det hände alltid något nytt för åhöraren att lyssna till och musiken levde, eftersom den alltid var på väg. Ett intressant och energigivande slut på ett rikt och tillika energigivande spelår.

Annons
Annons
Annons